Sommarkatten.
Insåg att det kanske vore dags att presentera gårdens diverse varelser. Åkrpsgården är hem till en något udda samling djur. Först ut tänkte jag att sist in skulle vara, nämligen vår allra första sommarkatt.
För ca en månad sedan är jag på väg hem och ser att en bil står parkerad vid grannens hus, det har varit en hel del inbrott i huset som står tomt. Misstänksam och med lite lagom många taggar utåt, ställer jag bilen på vår uppfart och går för att möta bilens förare som nu är på väg mot sin bil. Jag inleder med ett lite lagom jobbigt "-Kan jag hjälpa till med något?" -Ja, du kan ta den här katten så att jag kan köra härifrån!
Efter diverse frågor om vad fröken ifråga gjorde på "vårt" bete och om katten följt med henne, med tillhörande svar det ena lamare än det andra, går jag helt enkelt därifrån. När hon väl lyckats ta sig iväg utan att köra över katten hör jag det lilla eländet jama lite lamt och där någonstans gick det åt skogen med mitt beslutsamma sätt. Katten sitter mitt på vägen och förstår inte att akta sig ens när det kommer bilar, givetvis får bilarna stanna för det står en galen kvinna på vägen och kallar in en ynklig svart katt. Det är inte förrän senare på kvällen jag inser att det faktiskt är den unga fröken som lämpat av katten, jag var så fastlåst i mina funderingar kring inbrott och mystiska aktiviteter att jag inte insåg den mest uppenbara av dem!
Utan att gå in på detaljer så kan ni kanske själv föreställa er hur det gick, Matilda och katten är oskiljaktiga. "Den lilla katten" som Matilda kallar den, anser att man kan sitta med vid bordet, spydde ner hela huset när vi maskade den, river sönder allt i sin väg, äter osmakligt dyr mat, pissar och skiter i hörnorna trots sand av dyraste sort i lådan (och nej den ratar inte lådan, den bara innefattar hela huset i sin toalett), går inte ha ute hur som då vi är rädda att köra över den (Matilda skulle aldrig förlåta oss och det går inte att skrämma den för bilar). I lördags försökte vi, genom att berätta hur mager den var, kalla den för "det lilla äcklet" och på ett väldigt målande sätt beskriva hur svårt den hade det i övrigt, få en djurskyddsinspektör att omhänderta den, men se det gick inte heller, så vi börjar förlika oss med att sommarkatten har flyttat in på Åkarpsgården. Jag måste tillstå att han faktiskt är ganska snäll och mysig.
Förhoppningsvis kan vi kastrera honom redan nästa vecka när han får sin andra vaccination.
En bild på min stackars Maine Coon Max som undrar om det verkligen får gå till så här?
För ca en månad sedan är jag på väg hem och ser att en bil står parkerad vid grannens hus, det har varit en hel del inbrott i huset som står tomt. Misstänksam och med lite lagom många taggar utåt, ställer jag bilen på vår uppfart och går för att möta bilens förare som nu är på väg mot sin bil. Jag inleder med ett lite lagom jobbigt "-Kan jag hjälpa till med något?" -Ja, du kan ta den här katten så att jag kan köra härifrån!
Efter diverse frågor om vad fröken ifråga gjorde på "vårt" bete och om katten följt med henne, med tillhörande svar det ena lamare än det andra, går jag helt enkelt därifrån. När hon väl lyckats ta sig iväg utan att köra över katten hör jag det lilla eländet jama lite lamt och där någonstans gick det åt skogen med mitt beslutsamma sätt. Katten sitter mitt på vägen och förstår inte att akta sig ens när det kommer bilar, givetvis får bilarna stanna för det står en galen kvinna på vägen och kallar in en ynklig svart katt. Det är inte förrän senare på kvällen jag inser att det faktiskt är den unga fröken som lämpat av katten, jag var så fastlåst i mina funderingar kring inbrott och mystiska aktiviteter att jag inte insåg den mest uppenbara av dem!
Utan att gå in på detaljer så kan ni kanske själv föreställa er hur det gick, Matilda och katten är oskiljaktiga. "Den lilla katten" som Matilda kallar den, anser att man kan sitta med vid bordet, spydde ner hela huset när vi maskade den, river sönder allt i sin väg, äter osmakligt dyr mat, pissar och skiter i hörnorna trots sand av dyraste sort i lådan (och nej den ratar inte lådan, den bara innefattar hela huset i sin toalett), går inte ha ute hur som då vi är rädda att köra över den (Matilda skulle aldrig förlåta oss och det går inte att skrämma den för bilar). I lördags försökte vi, genom att berätta hur mager den var, kalla den för "det lilla äcklet" och på ett väldigt målande sätt beskriva hur svårt den hade det i övrigt, få en djurskyddsinspektör att omhänderta den, men se det gick inte heller, så vi börjar förlika oss med att sommarkatten har flyttat in på Åkarpsgården. Jag måste tillstå att han faktiskt är ganska snäll och mysig.
Förhoppningsvis kan vi kastrera honom redan nästa vecka när han får sin andra vaccination.
En bild på min stackars Maine Coon Max som undrar om det verkligen får gå till så här?
Bör kanske tillägga att "Den lilla katten" inte ser några problem med att sova i Max säng!
The cowgirl way...
Äntligen, efter förmiddagens fiasko kände jag att det var dags att ta tag i en grej som jag velat göra oerhört länge. Hantera unghäst från annan häst. Jag menar hur illa kunde det gå! Chex fick agera "stabil ranchhäst" och Fuxen fick föreställa ohanterad unghäst. Chex spelade sin roll över alla möjliga förväntningar givetvis, Fuxen inte precis. Han skulle ju vara vild och oregerlig, en beskrivning som rimmar illa med hans gener. Lika bra var kanske det för jag var faktiskt inte speciellt rätt på det vid något enda tillfälle, MEN jäklar vad COWGIRL jag kände mig. Rekommenderas. Bildbevis finns det inga tyvärr. Någon som vill bli min husfotograf?
Utkast: Nov. 18, 2013
Det började så bra denna morgon. Vi hade gott om tid på oss jag och Matilda. Hundarna släpptes ut innan vi körde till dagis, kändes skönt eftersom de rymt några gånger men i helgen tätades rymningshålet. Efter att avverkat en del av sträckan till läkaren smyger sig en välbekant känsla av att något är fel på och jag tar snabbt upp kalendern för att dubbelkolla tiden... mycket riktigt, jag har tagit fel på en halvtimme, IGEN. Mina försök att kontakta detta etablissemang (det går ju numera inte att ringa någonstans, utan man ska använda sig av val och bli uppringd) var fruktlösa och med andan i halsen får jag genast komma in och... nästan direkt ut igen. För en redan väldigt snålt tilltagen besökstid blev nästintill obefintlig. Lite ledsen av att det hänt igen skiter jag i mina planerade omvägar hem för att inhandla hästfoder och hämta lagade täcken.
När jag rullar in på gårdsplanen inser jag att fiaskot hos läkaren inte kommer ensamt, hundarna är inte hemma och följaktligen har inte vår staketlagning varit speciellt framgångsrik. Ytterliggare ett fiasko alltså.
Nåja, jag går in för hungrig är jag till tusen. Så tyst det är... hmmm, ingen ström, well, efter att jag askat spisen (byttan var full och lika mycket rann över), fick jag iaf en värmekälla till mat och kaffe.
Medan spisen blev varm kollades vädret och, jodå regn skulle det inte bli förrän i kväll så jag smet ut och tog av täckena på hästarna, vill ju inte ha mer hudutslag än nödvändigt på de odjuren. Gissa om det regnar nu!
Hundarna är återbördade och likaså strömmen. Själv kommer jag väl vara ifatt någon gång efter jul ;-)
När jag rullar in på gårdsplanen inser jag att fiaskot hos läkaren inte kommer ensamt, hundarna är inte hemma och följaktligen har inte vår staketlagning varit speciellt framgångsrik. Ytterliggare ett fiasko alltså.
Nåja, jag går in för hungrig är jag till tusen. Så tyst det är... hmmm, ingen ström, well, efter att jag askat spisen (byttan var full och lika mycket rann över), fick jag iaf en värmekälla till mat och kaffe.
Medan spisen blev varm kollades vädret och, jodå regn skulle det inte bli förrän i kväll så jag smet ut och tog av täckena på hästarna, vill ju inte ha mer hudutslag än nödvändigt på de odjuren. Gissa om det regnar nu!
Hundarna är återbördade och likaså strömmen. Själv kommer jag väl vara ifatt någon gång efter jul ;-)
Tips i muggtider.
Hittade några område med någon form av hudutslag på Chex idag. Så varmt (relativt) och fuktigt som det varit denna höst är jag ärligt talat förvånad att det inte kommit tidigare. Det finns dock en hyfsat enkel åtgärd som är så effektiv att den är standardåtgärd mot allehanda hudproblem i mitt stall, oavsett om det rör sig om sår eller mugg, så är medlet Hibiscrub (det dåliga julklappsrimmet bjuder jag på :-)). Faktiskt. det är superbra, enkelt att använda (som schampo), billigt (förhållandevis), receptfritt och ger ett oöverträffligt resultat.
I övrigt denna helg har det målats stallfönster, städats stall (modell upprensning efter bombdåd), lagts stenmjöl lite provisoriskt utanför stalldörren och höströjts lite. Stridshästens bakben är inte riktigt så elefantlikt längre, att han inte stått på box sedan det upptäcktes har säkert bidragit.
I övrigt denna helg har det målats stallfönster, städats stall (modell upprensning efter bombdåd), lagts stenmjöl lite provisoriskt utanför stalldörren och höströjts lite. Stridshästens bakben är inte riktigt så elefantlikt längre, att han inte stått på box sedan det upptäcktes har säkert bidragit.
Hemlighetsfull.
Har som en liten förkärlek för att dela ut "hemmafrutips" fast oftast med en lite hästigare ton. Jag som så många andra har det lite kämpigt med vintern, har man häst faller det sig lite naturligt att vintern ställer till det. På sommaren fungerar det mesta (utom möjligtvis våra fruktlösa försöka att värja oss mot insekterna), på vintern däremot då uppstår det en hel värld av specifika hinder att ta sig över, genom eller förbi. Det är vatten som fryser, hagar som blir "knöggliga", vägar som blir hala, hästars magar som krånglar och så fortsätter det i all oändlighet.
Just halkan och de berömda "snöklamparna" är ett av de absolut största bekymren. Förra året tog jag mod till mig och satte i brodd och lät de sitta kvar, broddade inte av förrän framme i Mars tror jag det var. Det fungerade över förväntan och på tre valacker som camperar ihop dygnet runt, hade jag inte en enda skada. Snösulor känner jag ett närmast maniskt behov av, kvittar hur många och bra brodd man har om de inte når ner till backen!
Nu sitter jag här med två attiraljer som jag tror ska fungera och förenkla för hästmänniskor i snö, det är absolut inget nytänk mer produkttest. Bara snön anländer så ska jag dela med mig av dessa förhoppningsvis välfungerande tips.
Känner mig fortfarande matt efter en förmiddag hos hovslagaren som inleddes med tidig uppgång (strax efter 04:30), barn och djur som skulle ha mat, släppas ut och lastas. Ett barn, en hund, två hästar och ett nervvrak till moder :-) begav sig sedan till Löberöd med en släp som numera inte fungerar i så många ändar. Nåja, med -1 min tillgodo lyckades jag släppa av barnet på dagis och lunchen som serverades. Under denna resa lyckades jag alltså tänka ut mitt senaste snötips!!!
Trevlig helg
Just halkan och de berömda "snöklamparna" är ett av de absolut största bekymren. Förra året tog jag mod till mig och satte i brodd och lät de sitta kvar, broddade inte av förrän framme i Mars tror jag det var. Det fungerade över förväntan och på tre valacker som camperar ihop dygnet runt, hade jag inte en enda skada. Snösulor känner jag ett närmast maniskt behov av, kvittar hur många och bra brodd man har om de inte når ner till backen!
Nu sitter jag här med två attiraljer som jag tror ska fungera och förenkla för hästmänniskor i snö, det är absolut inget nytänk mer produkttest. Bara snön anländer så ska jag dela med mig av dessa förhoppningsvis välfungerande tips.
Känner mig fortfarande matt efter en förmiddag hos hovslagaren som inleddes med tidig uppgång (strax efter 04:30), barn och djur som skulle ha mat, släppas ut och lastas. Ett barn, en hund, två hästar och ett nervvrak till moder :-) begav sig sedan till Löberöd med en släp som numera inte fungerar i så många ändar. Nåja, med -1 min tillgodo lyckades jag släppa av barnet på dagis och lunchen som serverades. Under denna resa lyckades jag alltså tänka ut mitt senaste snötips!!!
Trevlig helg
När vi ändå talar om skador.
Givetvis har Stridshästen (han kallas så enbart för sin rastillhörighet), varit i på spaning och gått ner sig i. Som det ser ut har han suttit fast ända upp till magen och kampen för att ta sig därifrån är jag ytterst tacksam att jag slapp bevittna. Kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att mina hästar som hyser en kategorisk fruktan för minsta lilla svikt i underlaget, skulle få för sig att gå ut där de gjorde. Bör kanske tillägga att de förfogade över mer än 15 ha torr betes och åkermark vid tillfället. Nåja. för varje dag som går växer sig avståndet större och större till mina romantiska idéer om att hästar ska ha stora vidder att röra sig på, och förståelsen för människor som har sina pållar i en liten gräspaddock på 5x10 m ökar definitivt.
Stridshästen kommer mest troligt att bli helt återställd, surt är det ändå och jag skäms i vanlig ordning för att jag inte förutsåg detta.
På det lite trevligare kontot så måste nämnas Husebybruks julmarknad, om ni bara tänker bevista en enda julmarknad i år så är detta ert mål. Efter mörkrets inbrott var det förutom platsens ryktbarhet och historia, som i sig gör bruket till ett spännande besök, otroligt vackert med alla ljus. Med råge värt ett besök.
Stridshästen kommer mest troligt att bli helt återställd, surt är det ändå och jag skäms i vanlig ordning för att jag inte förutsåg detta.
På det lite trevligare kontot så måste nämnas Husebybruks julmarknad, om ni bara tänker bevista en enda julmarknad i år så är detta ert mål. Efter mörkrets inbrott var det förutom platsens ryktbarhet och historia, som i sig gör bruket till ett spännande besök, otroligt vackert med alla ljus. Med råge värt ett besök.
Hur står det till egentligen?
Håller man på med hästar på ett eller annat sätt, så har man garanterat varit ute för att kreaturet har skadat sig. Många skador är vi helt överens om att vi kan "arbeta" bort till stor del, jag pratar om stängselskador, strykskador på ben, påfrestningar som beror på underlaget mm. Hur många av oss tänker dock på vår egen kropp och ridning, och hur denna påverkar vår häst. Jag tycker mig ana ett mönster med sadlar och rakriktning hos mina hästar, detta tog jag upp med min veterinär/kiropraktor för ca en månad sedan. Självklart tyckte hon att detta var värt att följa upp. Kanske är det så att vi borde gå igenom vår egen kropp lika ofta som vi går igenom hästarnas. Träna med hjälp av PT borde vara en självklarhet för varje ryttare med någon form av mål. Om jag lever som jag lär? Självklart inte, betyder dock inte att jag inte jobbar på saken.
Vilken syn det vore om man på träning radade upp massagebord i stallet, så blev både hästar och ryttare genomgångna på tränarens föreskrift...
Vilken syn det vore om man på träning radade upp massagebord i stallet, så blev både hästar och ryttare genomgångna på tränarens föreskrift...
Dräktighetsundersökningen
gick bra, i rask takt avverkade vi årets begivenhet, hög dräktighet och riktigt trevligt väder och dagen kan läggas till handlingarna som lyckad.
Den största skillnaden från förra året var att vi fick hjälp av en riktig "Cobra", Pers häst Chick deltog för första gången i något sammanhang där hon förväntades göra ett jobb och som hon svarade upp. Inte en endaste ko som valde att spela fastfrusen framför gången, när Chick tittade på dem :-) eller ens viftade med öronen. Jag var nästan tårögd efteråt. Denna häst har varit stundtals ganska stökig, inget anmärkningsvärt men ängslig och lite orolig. I går, när hon blev satt på en uppgift som hon trots noggrann förberedelse inte med säkerhet skulle klara av, i alla fall inte i min mening. Hon visade att hon är precis den häst jag trott att kunde vara, lojal, arbetsvillig och skarp. Visst finns det fortfarande en hel del som behöver finslipas men om hon bara får chansen att göra fler av de jobb som hon är avlad för så tror jag att det blir svårt att hitta hennes jämlike.
Chex är ju trots allt inte så mycket att sitta på i en fålla till bredden fylld av kor dubbel hans viktklass. Skilja ut djur, det är mer hans melodi och lyckligtvis :-) var det en kviga som tack vare sin smärta figur lyckades ta sig igenom buren två gånger och en ko som jag tror råkade trava igenom en öppen bur. Kvigan hade han inne igen innan någon riktigt hunnit märka att vi gett oss på jobbet (första gången i alla fall). Resten ska vill jag inte prata om (lite skit i sadeln), men resten av de närvarande verkade över lag nöjda.
Mulen november dag.
När kylan tränger genom märg och ben känns det helt ok att drömma sig bort till några magsika dagar i September. Jag gästade Andy Adams clinicen utanför Norrtälje, vi hade otroligt fint väder och matades med välbehövlig lärdom från morgon till kväll. Bjuder på några bilder...
Lika udda som de flesta dagar.
Nix, livet i Åkarp är och förblir lite udda, till min kära sambos förskräckelse.
I morse ringde väckarklockan, trodde jag, det var inte väckarklockan det var grannen som skådat Corgisarna på grusvägen bakom gården. Lite flyt hade jag allt eftersom Stefan inte hunnit till jobb och fick därmed den tveksamma äran att köra efter rymlingarna. För att minska ner något på en potentiell roman så kom han tillbaka tomhänt. Hundarna återfanns och återbringades lite senare. Det blev middag och jag såg Bappen ( en av Corgisarna) på rymmen, givetvis vrålar jag på hunden av mina lungors fulla kraft, ganska gällt dessutom. Sedan slår det mig att jag har inte tagit telefonen från munnen, jag sänker rösten en decibel eller två och tillkännager till min numera förmodligen döva vän att jag måste återkomma. Tränset knäpper jag upp och tar över huvudet (självklart är det en häst inblandad), och lämnar det stackars djuret med bettet kvar i munnen för att sätta efter en... vänta, jo just det... en KATT.
När jag samlat ihop mig själv, häst, tyglar och återvänder till gårdsplanen så ligger hundarna där och undrar vad i hela fridens namn jag gapar om.
Eftermiddagen har jag tillbringat till största delen utsocknes, väl hemma möts jag av blommor. På frågan om hur han (sambon) mår egentligen :-) framkommer det att blommorna inte är så mycket för gångna eskapader som ett seriöst försök att avstyra mina "hästfortskaffningsmedelsinsförskaffning" (köp av hästtransport).
I morse ringde väckarklockan, trodde jag, det var inte väckarklockan det var grannen som skådat Corgisarna på grusvägen bakom gården. Lite flyt hade jag allt eftersom Stefan inte hunnit till jobb och fick därmed den tveksamma äran att köra efter rymlingarna. För att minska ner något på en potentiell roman så kom han tillbaka tomhänt. Hundarna återfanns och återbringades lite senare. Det blev middag och jag såg Bappen ( en av Corgisarna) på rymmen, givetvis vrålar jag på hunden av mina lungors fulla kraft, ganska gällt dessutom. Sedan slår det mig att jag har inte tagit telefonen från munnen, jag sänker rösten en decibel eller två och tillkännager till min numera förmodligen döva vän att jag måste återkomma. Tränset knäpper jag upp och tar över huvudet (självklart är det en häst inblandad), och lämnar det stackars djuret med bettet kvar i munnen för att sätta efter en... vänta, jo just det... en KATT.
När jag samlat ihop mig själv, häst, tyglar och återvänder till gårdsplanen så ligger hundarna där och undrar vad i hela fridens namn jag gapar om.
Eftermiddagen har jag tillbringat till största delen utsocknes, väl hemma möts jag av blommor. På frågan om hur han (sambon) mår egentligen :-) framkommer det att blommorna inte är så mycket för gångna eskapader som ett seriöst försök att avstyra mina "hästfortskaffningsmedelsinsförskaffning" (köp av hästtransport).
Årets höjdpunkt...
för de flesta djurägare med någon form av produktion eller avel, dräktighetsundersökningen (ok födsel är ju också spännande :-)), närmar sig med stormsteg för vår del. Kan väl knappast ha undgått någon att Åkarpsgårdens beten numera sköts av Angusdjur:-)
Vi ser fram emot fredag, då ska Chex dammas av och årets längsta arbetsdag för högst densamme genomföras. Förhoppningsvis får vi hjälp av Fuxen och Matilda 2014!!!
Bilden är från förra året, då vi efteråt hastade till Göteborg för Brad Paisley konsert.
Vi ser fram emot fredag, då ska Chex dammas av och årets längsta arbetsdag för högst densamme genomföras. Förhoppningsvis får vi hjälp av Fuxen och Matilda 2014!!!
Bilden är från förra året, då vi efteråt hastade till Göteborg för Brad Paisley konsert.
Liv.
Kanske dags att skaka liv i den här bloggen igen. Saknaden har varit stor men tiden allt för begränsad. Vill absolut hinna förmedla min dag och mina tankar så jag kastar mig väl utför stupet igen då ;-)
Detta är väl vad jag längtar mest efter just nu, när dagarna knappt ser dagens ljus.
Cowboy and Cattle Camp.
Mmmm, nu har Mamma Mu lagt sina första åtaganden på den skånska prärien bakom sig. Såhär när dammet lagt sig, känns det verkligen riktigt inspirerande att fortsätta med kohästfrämjande aktiviteter härnere i södern.
Mamma Mu skötte sig med den äran i helgen, liksom alla sina "utmanare". Måste säga att jag är imponerad över Cowboy and Cattle Camps deltagarnas sug efter kunskap kring kor och koträning, intresset av att arbeta på grunderna och därmed få en lugn och väl fungerande häst var glädjande. För att inte tala om en del ryttare som man inte skulle vilja agera "kalv" åt, vilken beslutsamhet, puh!!! Hoppas att alla deltagarna hade en lika givande dag som jag och att när måndagen kommer (oops det var idag det:-D), känner sig lika sugna på fler koaktiviteter.
Nu är det dags att ladda om och kanske dra igång alla projekt jag har funderat över och planerat så länge.
Duktiga ekipage (fattas några i vanlig ordning)!
Mamma Mu skötte sig med den äran i helgen, liksom alla sina "utmanare". Måste säga att jag är imponerad över Cowboy and Cattle Camps deltagarnas sug efter kunskap kring kor och koträning, intresset av att arbeta på grunderna och därmed få en lugn och väl fungerande häst var glädjande. För att inte tala om en del ryttare som man inte skulle vilja agera "kalv" åt, vilken beslutsamhet, puh!!! Hoppas att alla deltagarna hade en lika givande dag som jag och att när måndagen kommer (oops det var idag det:-D), känner sig lika sugna på fler koaktiviteter.
Nu är det dags att ladda om och kanske dra igång alla projekt jag har funderat över och planerat så länge.
Duktiga ekipage (fattas några i vanlig ordning)!
Helg=ostbågar.
Ni som känner mig vet att jag har en väldig svaghet för snacks, under gymnasietiden var det någon som konstaterade om "My bara har apelsinjuice, pasta, cola och ostbågar överlever hon"!!! Så inför helgen har jag i laddat upp med lite chips;-)
Monterade upp cuttingmaskinen tidigare ikväll, lite pyssel är det men jag tycker att det är så sjukt kul med allt som har med kor och tillhörande träning att göra. Så imorgon är det SBWRs Cowboy and Cattle Camp deltagare som ska roa sig med "Mamma Mu", har skrivit ut en del material om träning på maskin och ska försöka förklara vad det hela går ut på! Spännande, spännande. Önska mig lycka till.
I´m just a cowhorse junkie...
Här är han, min blivande stjärna.
Jo, jag hade Chex med på koträning för ett tag sedan. Vilken hästapålle!!! Tyckte väl först att han var lite sådär, visade ingenting iklass med det jag upplevde på hans syster, inte lika korrekt position som Lille Hesten, men sista dagen när jag släppte uppmärksamheten för ett ögonblick, då JÄKLAR visade hästapållen var en ko ska befinna sig, sedan återgick han direkt till sitt "verka-smått-ointresserad" mode. Några ggr upprepade detta sig och amatören på ryggen blev också varse att hon förmodligen inte bör lägga sig i speciellt mycket när en stjärna jobbar. Denna sista dag blev filmad, ser ekipaget presentabelt ut kanske jag lägger ut den här på bloggen. Glad att jag genomförde helgen, trots feber och en rejäl förkylning:-D
Trist med regn när man fotograferar hästar!
Nu är ytterliggare två hästar fotograferade...
Lille Hesten, hon är till salu! Även om det inte alls känns speciellt roligt nu när hon är så fin och går som en klocka!
Chex, han var så välputsad och blänkte som en nypolerad bil men just som vi skulle till att börja, öppnade himlen sig och efter ett tag när vi insåg att regnet inte tänkte avta fick vi ge oss ut alla tre, usch!!!
Hoppas på bättre lycka idag, det är ju tre pållar kvar att föreviga!
Looooong time, no...
...see.
Japp, det har gått alldeles för lång tid, men eftersom denna blogg mest handlat om hästar, och mitt liv handlat alldeles för lite om just det det senaste året så har det inte kännts speciellt inspirerande att blogga;-)
Lite ont om tid, men tänkte lägga upp några foton jag tog sent igårkväll, i all hast. Det regnade och började skymma, så med en sanslöst frusen "hästhållare" och utsvultna ponnyer så fick det gå undan. Här kommer iaf resultatet.
Ganska snygg ponny!
Alltech WEG 2010 i Kentucky
Jo, nu har ryttar-VM dragit igång på andra sidan Atlanten, reining, dressyr och distans är igång och för många avklarat redan. Det går inte så bra för Svenskarna, för att uttrycka sig milt, vilket absolut är tråkigt. Jag vet verkligen hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom tävlingssatsningar, det är för de flesta helt omänskligt och jag har den yttersta respekt för de tävlande som investerat så oerhört mycket för att ta sig till VM. Det är klart att man blir besviken bortom all förklaring när ens häst inte piafferar, byter galopp vid fel tillfälle eller blir tittig inne på banan, MEN jag tappar all respekt och blir uppriktigt sagt jäkligt irriterad när såkallade proffs uttrycker sig som barnrumpor och skyller på hästen. Har man tagit sig till ett VM bör man också veta att hästar inte varken kan eller vill hitta på "dumheter", allt de gör har en orsak, oftast en väldigt lätttförklarlig och logisk sådan. Man kan inte på fullaste allvar säga att "denna gången var det inte ryttaren utan hästen som konstrade". Det sämsta jag hört, sedan en av dressyryttarna (Svenska laget) under VM i Jerez "inte kunde förstå varför hennes häst gjorde såhär mot henne", är ett uttalande som ska ha gjorts av en Svensk disansryttare, "Jag har fött upp honom, han ska inte göra såhär mot mig". Tro mig, jag hoppas verkligen att det är ett felcitat, skulle så inte vara fallet är det oerhört patetiskt. Det främjar verkligen inte medias och därmed Svenssons syn på oss ryttare. Nä, gå bak kulisserna och skrik, gråt eller kasta saker omkring er, det är helt ok, men ge f-n i att uttala er så korkat i media.
En annan sak jag inte kan förstå är hur man år efter år som ryttare kan rida olika hästar till internationell nivå, bara för att få tävling på tävling förstörd av ett paraply, någon som applåderar eller det senaste "ett objektiv". Jag förstår att det inte finns utrymme för i träningsplanen, eller möjlighet att få en dressyrhäst lika cool som en fjording, det krävs för mycket energi av en häst som ska kunna piaffera. Det är hela tiden en kamp, varje minut behövs för att gymnastisera, stärka och finslipa, och konkurrensen är stenhård. Ändå hjälper det inte om hästen inte kan prestera trots ett uppfällt paraply (som för övrigt verkar vara bannlysta inne på VM-området) eller ett objektiv som dyker upp i fel ögonblick. Inse och ta tag i problemet.
Bilden lånad av Hippson, fina täcke och jackor.
Död fårgrind.
Igår morse möter jag Stefan på gårdsplanen med tre hästar i släptåg, vi brukar hjälpas åt att ta ut dem. När jag försynt undrar vad som hänt så konstaterar han helt lugnt, att Lille Hesten har brutit sig ut ur den tillfälliga box vi inrett i logen. Lite obeslutsamt står jag kvar och tittar efter den lilla skaran som traskar bort mot hagen, när jag inser att det som förbryllar mig mest är Stefans totala brist på upprördhet, inte minsta tecken på ens lite tjurighet över det inträffade. Väl inne i logen ser jag att hon totaldemolerat en av de fårgrinder som är tänkt att hålla hästarn på plats, det är inga grova saker, men grindens nya form antyder att någon mer eller mindre legat ihjäl den... Hade detta varit vilken annan häst som helst, så hade Stefan garanterat muttrat om händelsen i flera dagar, men Lille Hesten hon kan ta sig för vad som helst utan att man kan urskilja något annat än lite oro och kanske en gnutta stolthet över hästkrakens senaste påhitt. För påhitt det har hon tydligen många på lager, sin ringa ålder till trots! Quarterhästar som skulle vara så stabila och oproblematiska, suck!!!
Höstrusk!
De senaste två dagarna har vädret varit riktigt illa, så ikväll tog vi in hästarna! Ponnyerna går fortfarande ute, de är helt oberörda av vädret. Inte ens jag kan tycka synd om dem, har försökt många gånger, men när jag kommer ut till dem i vilket väder det än må vara står de bara där och förstår inte vad jag mumlar om! Inte ens öronen lägger de emot vinden, och absolut inte att de vänder rumpan mot, fömodligen kommer aldrig vårt väder i närheten av det på högländerna som de faktiskt är avlade för! I vilket fall för att återgå till hästarna, de var helt oberörda igår, enligt Stefan. Då det regnade och blåste som bara den. Trodde väl honom lite sådär, mina hästar brukar frysa rätt tidigt när det regnar. Ikväll när vi kom ut och skulle hämta in dem, var de just det, helt oberörda. Misstänker att det är allt fettet som gör de till sådana allvädersodjur, i höst. In kom de dock och nu mår i alla fall jag MYCKET bättre:-D
I stallet händer det en hel del, men jag har problem med photoshop och får inte in bilderna i datorn. Synd för Stefan har murat upp delar av stenväggarna och det är riktigt snyggt. Försöker förklara för honom att han borde bli murare, men han verkar inte gilla det alls.
Är inte mycket för den här typen av motiv egentligen och absolut inte på rött guld! Dock gillade jag denna, speciellt motivet! Bilden är hämtad från www.rods.com
I stallet händer det en hel del, men jag har problem med photoshop och får inte in bilderna i datorn. Synd för Stefan har murat upp delar av stenväggarna och det är riktigt snyggt. Försöker förklara för honom att han borde bli murare, men han verkar inte gilla det alls.
Är inte mycket för den här typen av motiv egentligen och absolut inte på rött guld! Dock gillade jag denna, speciellt motivet! Bilden är hämtad från www.rods.com
