cowgirl

Givetvis har Stridshästen (han kallas så enbart för sin rastillhörighet), varit i på spaning och gått ner sig i. Som det ser ut har han suttit fast ända upp till magen och kampen för att ta sig därifrån är jag ytterst tacksam att jag slapp bevittna. Kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att mina hästar som hyser en kategorisk fruktan för minsta lilla svikt i underlaget, skulle få för sig att gå ut där de gjorde. Bör kanske tillägga att de förfogade över mer än 15 ha torr betes och åkermark vid tillfället. Nåja. för varje dag som går växer sig avståndet större och större till mina romantiska idéer om att hästar ska ha stora vidder att röra sig på, och förståelsen för människor som har sina pållar i en liten gräspaddock på 5x10 m ökar definitivt.
Stridshästen kommer mest troligt att bli helt återställd, surt är det ändå och jag skäms i vanlig ordning för att jag inte förutsåg detta.

På det lite trevligare kontot så måste nämnas Husebybruks julmarknad, om ni bara tänker bevista en enda julmarknad i år så är detta ert mål. Efter mörkrets inbrott var det förutom platsens ryktbarhet och historia, som i sig gör bruket till ett spännande besök, otroligt vackert med alla ljus. Med råge värt ett besök.