cowgirl

Mitt ojämförbart största intresse och förmodligen också min mest framträdande egenskap har i hela mitt liv varit djurs beteenden, främst kor och hästar. 

 

Många har skakat på huvudet och tycker säkert inte att det där är något att "syssla" med. Minns speciellt en episod. En gammal bekant och jag körde över ett bete för att titta till djuren. Jag såg en grupp djur som stod lite avsides och hade något för sig. Lite osmart utbrister jag, "vad gör den där kon"? Vilket sällskapet givetvis fick oerhört roligt åt. Vad jag egentligen menade var, "hmmm, den där kon och några andra sysslar med något annat än vad kor gör dagligdags". Alltså funderade jag på om de hade hittat något olämpligt att äta eller liknande. Eftersom jag blev lite "putt" över att min seriösa fundering, blev skämtad kring, förklarade jag mig aldrig. Det är absolut ingen big deal, det har skämtats kring detta i många år. En annan grej som hände här hemma faktiskt. Jag höll på att fånga en häst som bodde här, på mitt alldeles egna sätt (inlärt när jag var liten och skulle fånga min shetlandskorsning). Grannen såg hela förloppet och kommenterade lite skämtsamt varför jag var ute motionerade i hagen.

 

Förut tog jag kanske lite illa upp, nu förstår jag att inte alla människor ser samma sak som jag ser. För mig är det jag gör alldeles självklart. Att var "liten" och "kvinna" är inte alltid en bra kombination, om man vill påverka en kobonde. Kan bli lite motigt.

 

Vilket leder mig till min fråga. Vad i hela fridens namn är människor rädda för?

Finns många oerhört duktiga djurmänniskor, sällan hittar man dem i en funktion där man skulle f. Väldigt många av dessa skulle du aldrig kunna föreställa dig, visste något alls om djur (man ska inte döma hunden efter håren). Om jag skulle gå fram till en bonde och säga till honom, "kan vi prova att fånga djuren på det här sättet istället"? Gissa 3 ggr vad svaret hade blivit.

Att vara openminded och kunskapstörstande är en absolut nödvändighet för att vara bra!

Under mitt korta :-) liv har det varit snöoväder på de absolut flesta av mina födelsedagar, till och med hört historier om snökedjor det året jag föddes. Så icke i år, men töväder följt av minusgrader gav ett fullgott substiut av istäckta vägar.

Har i vilket fall haft en riktigt behaglig "all inclusive dag" med mina föräldrar i Kristianstad. Tack för att ni tar er tid med ert något förvuxna barn, fira födelsedagar blir man aldrig för gammal för :-)

Födelsedagsfirande och mer info om detsamma, kommer alldeles snart. 

En bild från 2 feb förra året.

 

Hästfolk pratar ofta om vila. 

Om en häst ska vila menar man oftast att den ska vara totalt ledig från all form av mänsklig kontakt (utom in och ut från stall ex). 

I Holland i det dressyrstall jag arbetade, betydde vila att hästarna fick motion utan ryttare. 

Undrar om man faktiskt är hjälpt av att låta hästen vila. Ryttarfri period kan jag köpa, men kanske räcker det med att inte rida på ridbanan ett tag. Variation är viktigt det håller de flesta med om, men vi brukar låsa fast oss vid att rida ut, longera, "träna" på ridbana ev löshoppa mm. Variation kan också innebära miljövariation, arbete vid hand eller helt enkelt att bara sätta olika höga krav på våra hästar, att under en period "bara" låta hästen arbeta med det den redan kan och inte flytta fram gränserna är också en form av vila.

 

Funderingen har jag haft länge men på senare tid har jag märkt att hästarna är väldigt tydliga med vad de tycker om arbetet som pågår för tillfället. När fuxen var i en för honom lite svår period, inte tillstymmelse till krångel, men även om han gått framåt i sin inridning med bravur så märktes det att han kännde sig pressad och ville inte gärna komma till sadlingsplatsen. Nu står han och väntar, först i kön till synes outtröttligt, på att just få arbeta. Då kan jag inte vända honom ryggen, han vill ju komma ut. Nix, här får berömmet bestå i att han får sin vilja igenom, dock blir det arbete som han känner sig avslappnad med och kan glänsa lite i!!!

 

Vet inte om jag någonsin upplevt att det blåst så hårt i så många dagar på rad, samtidigt som det legat snö på marken, och vi är inte ens bland de värst drabbade här i mellanskåne.

Nu har i alla fall alla hästar möjlighet att gå in när de vill under dygnet, och det känns oerhört skönt. det har följdaktligen inte synts till ett hästdjur i Åkarp i dag :-)

Jag ska kanske tillägga att får och katt är ständigt på stall resp inomhus och hundarna är ute på rastningar enbart.

Under de 8 år jag haft ponnyerna har jag inte en enda gång sett dem varken söka lä eller på annat sätt verka vantrivas. I går stod båda två i lä för vinden, man kan konstatera att det är ett tecken på hur illa det här vädret faktiskt är. Djuren från de brittiska öarna (våra hundar och ponnyer), har absolut inga tendenser att vara väderveklingar. Varken ponnyerna eller hundarna fäller ens ner öronen när det är busväder, tvärtom verkar de normalt sett trivas som fisken i vattnet. Denna gång har de dock fått nog och vägrar visa sig utomhus i onödan.

De tre hästarna har inte synts till ute på säkert en vecka, får fodra ute för att de överhuvudtaget ska få röra sig några få meter.

 

Snälla tänk lite extra på de vilda djuren, som just nu måste ha ett elände, först mildväder länge och nu detta jäkla blåsande som kyler ut en kropp rekordsnabbt. Lägg ut lite hö och/eller energirik mat. Vilket iofs inte skadar tamdjuren heller.

Ofta när man letar häst stöter man på frågan, "hur mycket kan du tänka dig att spendera?".

För mig är det helt bakvänt och lite konstigt, alltså jag vet och förstår den som frågar. Inte kul att leta häst åt någon som denne till slut inte har råd att köpa, MEN det är också så att hästar prissätts lite individuellt och många ska tjäna på affären.

Det finns ytterliggare en aspekt, letar man i en speciell "kategori" oavsett om det gäller pris, färg eller andra kriterier så riskerar man att missa en häst som man faktiskt vill ha. Kanske svårt att förstå och sätta sig in i om man inte handlar häst med magkänsla och kan tänka sig mer än en typ av häst. Själv anser jag att det är då man gör en bra affär och hittar något som verkligen passar.

Hästarna som kommit i min ägo genom åren har varit både billiga och mindre billiga, några har blivit veterinärbesiktigade andra inte. Somliga har jag provridit andra visste jag att jag ville ha redan innan, så provridning var inte nödvändigt.

Det är svårt att leta hs, man måste både veta vad man vill ha och vara beredd att ändra sig på vissa punkter. 

I vilket fall är jag inte bekväm med att handla häst efter prislappen, hur mycket eller lite jag har tänkt mig att spendera får inte avgöra. Tänk om HÄSTEN för just mig faller för priskriterierna, för dyr eller för billig spelar ingen roll, jag vill själv ha valmöjligheten.

 

Sommar sommar jag vill ha sommar!

17 dagar av det nya året har redan gått och inte en enda av dem har varit händelsefattig. Hundträningar, hästträningar, skoningar, födelsedagar, busfabriksbesök, clinic och som grädde på moset kräksjuk familj (inte jag än). 

 

Jo, i går blev först Matilda dålig och sedan Stefan. Givetvis ska detta ske samma dag som vi ska på föreläsning på kvällen, tid till tappsko och veckohandling var också nödvändigt och det blir snö (snöröjning). Nåja, vi överlevde även om vi fick inse fakta och hoppa över föreläsningen.

 

I dag ha det således inte blivit mycket gjort. För att lyckas med någonting på hästfronten måste det till broddar och jag är inte speciellt "broddsugen". Desto trevligare när det väl är gjort. Att det blir pulkaåkning och snögalopper i morgon är kanske inte helt otippat :-) 

 

Funderar lite över en sak. I vanlig ordning. Det var en tjej i går som kommenterade hur väl Stabil och Stabilare (läs Chex och Fuxen) uppförde sig hos hovslagaren (de står lösa) och senare ute vid släpen. Det blåste ordentligt, var mörkt, hennes häst lastades av 2 m ifrån och jag letade efter nycklarna för att sätta i tändningen så att jag kunde få ledljus från släpen. Hästarna följde mig som hundar modell bättre uppfostrade och trampade sedan in i det vindstilla släpet precis så som jag vill ha det.

Här kommer funderingen, "precis så som jag vill ha det". Det vill förmodligen de flesta, även kvinnan som berömde mina hästar. 

Det intressanta är att det finns absolut ingen efterfrågan på hästar med bra lynne och som dessutom är väluppfostrade. Inte i Sverige i dag. Väldigt få människor eftersträvar detta i praktiken, även om jag tror att många ägnar det en flyktig tanke och tycker att det verkar ju trevligt (med väluppfostrade hästar alltså).

För precis som med allting annat så krävs det arbete för att nå resultat. Lika mycket arbete som för att utbilda en häst inom hoppning eller dressyr. Det är dessutom inte alla individer som passar ihop, således krävs selektering och därmed uppoffringar.

Ska sticka ut halsen lite och konstatera att det inte räcker att åka på en massa hanteringsclinicar, precis som det inte räcker att åka till en dressyrtränare för att få fram en färdig dressyrhäst.

 

Den nakna sanningen är att det gäller hästhållningen som helhet, och det är inte någor man fixar på ett par timmar.

 

Jag vill tillägga att i fallet med Stabil och Stabilare, så är de födda på det här viset och således ingen träningsprodukt. Därmed inte sagt att det inte går att förstöra även sådana pållar

Som alltid har jag väldigt svårt att utvärdera en clinic jag varit på.

 

Rolf-Göran Bengtsson är kanske inte en av de mest talföra människor jag hört, som så ofta är fallet med människor som verkligen har något att säga ;-) Denna gång var det faktiskt så att det passade alldeles utmärkt med "lagom" mycket prat, det gav tid åt informationen att sjunka in. 

Rolf-Göran Bengtsson är en av vår tids absolut största hoppryttare, det är kanske extra märkbart för oss som växt upp med denna slitvargs framfart och härjningar på tävlingsbanorna långt innan han åkte till Holland och blev "Roffe" med hela världen.

Oavsett vilken typ av ridning man sysslar med så är det väldigt givande att lyssna på en "hästmänniska" av världsklass, en hästmänniska som har lika mycket tålamod och lugn i rösten som kommunicerar med människor som i den kroppsliga kommunikationen han för med hästarna.

En hel del konstateranden åstadkom nickningar och igenkännande hos publiken. "Det hästen inte klara i skritt kan den inte utföra i galopp eller med hinder i leken."  "Det är inte speciellt svårt att rida hoppning, man behöver bara..." 

Maria Gretzer, Henrik Ankarcrona och Stephanie Holmén var demonstrationsryttare. Jag måste säga att för min del lyste Maria Gretzer klarast, att se henne och Rolf-Göran fixa och dona med övningar och ro hela paketet i land med råge är som att äta en bakelse med ögat. Det som slår en är hur enkelt och med vilken känsla de hästmänniskor som varit med ett tag, kan utbilda en häst. Paul Hansma (cuttingryttare) säger att man inte ens kommer 1 % varje dag för då hade det bara tagit 100 dagar att utbilda en häst. Något som blev väldigt klart och tydligt när gammelrävarna i sällskapet inte jagade upp sig över unga hästar som inte kunde byta galopp eller var valpiga eller i övrigt hade någon del av utbildningen som "sackade". 

Det känns helt enkelt lite roligare att hålla sig till sin filosofi efter en dag Rolf-Göran Bengtsson och Maria Gretzer.

 

Som en bekant sa "-Synd, en bra hästkarl, honom skulle det kunna bli något av!" 

Sagt med tanke på att han rider hoppning istället för western!

Tillbringade vi på stranden i Råbocka, Ängelholm.

 

och god fortsättning. 

 

Har äntligen gått i uppfyllelse. 

Kanske är det lite romantiskt, men att rida vid havet har länge varit en dröm. Detta projekt har levt bland mig och mina vänner i väldigt många år, men alltid har det varit något som satt käppar i hjulet för våra planer. Så i dag var det äntligen dags. Trots feber och viss ångest över hela projektet (hade aldrig varit just på Haväng), fanns det nog inget som kunde stoppat mig denna gång.

 

Visst, lite väl spännande var det att köra över den rangliga träbron in till parkering, med hästsläp. Ett äldre par på promenad tittade skeptiskt på mig och min hästtransport, som de tyckte var ALLDELES för stor för att komma in på den lilla parkeringen. Faktiskt så var det helt ok med plats och ingen endaste skällde på oss för att vi hade hästar på parkeringen eller stranden (vilket jag faktiskt var fullt beredd på).

 

Mitt eminenta sällskap på denna tur var Vera Celander hennes vackra skimmel och Chexingen. Bilderna får tala för sig själva...

 

Efter att ha varit hos en "hundträningsmänniska" så virvlar det av tankar och analyser. En sak som slog mig redan där dock, var att hundarna skötte sig ljusår bättre än vad jag tränat dem till! För mig är det väldigt värdefullt att i bland få se sina djur i situationer som man faktiskt tränar för, det glömmer iaf jag bort väldigt ofta. Den karamellen suger jag ff påExtra kul var också att hon såg igenom båda hundarnas beteende och hade väldigt klart för sig vilken typ av hund som dolde sig bakom "Corgifasaden"! Nu återstår det att se om tipsen ger något resultat, ska utvärdera om en vecka tror jag!

Konstigt är det iaf att man inte styr bättre över sitt liv, man vet ju vad som behöver göras för det mesta. Hello staketförbättring.

Till syvende och sist är det ändå så att hästar, det är väldigt, oerhört, mycket enklare varelser att fostra!!!

Önskar er alla en riktigt GOD JUL! MERRY CHRISTMAS!

 

Dagen som aldrig grydde. Det blåste och regnade ordentligt, men vi var iaf två modiga, som trotsade vädret. Förmodligen mest för att få komma tillbaka från skogsturen och krypa in i stugvärmen. Glögg och pepparkakor blev det faktiskt, percis som utlovat.

 

Kolla vad jag fick låna av min supersnälla granne.

 

Efter ännu en rymning i måndags var jag nog så nära randen till att ge upp som man kan komma. I ren desperation lyckades jag komma på att grannen (som jagar) har en gps sändare till sin hund. Jag ringde när jag fortfarande letade efter odjuret. Hunden återfanns senare i ett helt annat vädersträck än sökningar tog mig till.

Nåja dagen efter satte jag på kopplet och Pucko gjorde mig inte besviken utan inledde nästan genast ett utbrytningsförsök. Som en gasell for jag fram i riktningen som utpekats (i verkligheten var det nog mer som en noshörning:-)), först kunde jag inte se hundskrället som stod på andra sidan ett stengärde. Efter lite skäll och höttande från min sida lunkade Pucko in på gården igen. Sedan dess har det skett ytterliggare några försök som alla hittills kunnat stävjas eftersom jag faktiskt kan lista ut var djuret är, vilket inte alltid är det lättaste när villebrådet är två äpplen högt och jäkligt lömskt, våra stengärden precis överallt gör det inte heller lättare, varken att hägna in kreatur eller få syn på sådana.

 

Givetvis kan jag inte ladda upp resten av bilderna. Uppdatering i fallet följer dock.

Lite är det så att gårdagens inlägg inte helt och hållet återger min syn på hästträning. Det finns ytterliggare en dimension, de som inte vill vara hästtränare eller anser sig kunna. 

Senast under Andy Adams clinicen träffade jag på en "amatörryttare" som jag gladeligen skulle lämna över mina hästar till, försökte faktiskt övertyga personen i fråga om att rida in min unghäst. Givetvis tackades det nej, vänligt men bestämt, som sig bör. Det är ändå så att ibland hittar man ryttare och hästmänniskor som är otroligt duktiga på det de gör, oftast utan att själva vara riktigt medvetna om hur pass begåvade de faktiskt är. Jag försöker inte säga att man automatiskt bör vara tränare bara för att man råkar besitta denna form av talang, men jag tror att det är vår skyldighet mot våra hästar och oss själva, dels att försöka suga åt oss så mycket kunskap vi bara kan från dessa människor, dels att ha förmågan att känna igen och utnyttja "true talent" när vi stöter på den. Är absolut av uppfattningen äkta talang eller männsikor med medfödd hästkänsla definitivt för hästen framåt i någon riktning och mån.

Önskar i alla fall att min inridning och introduktion till kor en dag ska se ut som det jag fick se i september, om än väldigt avlägset.