cowgirl

Ännu en stormsäkring, givetvis när man har så där med tid. Ibland undrar jag varför vi tvunget ska ha det så jäkla "ostormsäkert" mellan gångerna. Här är det alltid något fönster som inte är isatt (stallfönster i detta fallet), någon port som måste spännas fast och de där jäkla soptunnorna :-) Är vi ensamma om att ha det så här eller är det helt normalt? Nu ska jag iaf ut och fylla en plastdunk modell STÖRRE (1m3) till djuren, sedan får vi se hur mycket jag hinner med, det lär väl våra grannar märka i morgon om inget annat ;-) Håll i småhundarna ;-)

När jag i förmiddags pratade med en säljare, kommenterade han att min sambo fyllde år... i...morgon och inte på torsdag som jag hade hoppats!
Varje år skjuter jag upp det till absolut sista stund, det hopplösa presentshoppandet till Stefan. Konsten att skjuta upp saker och rättfärdiga detta genom att ta itu med andra överhängande problem, den behärskar jag till fullo. Idag blev det således väldigt mycket tråkigheter avklarade, men faktiskt, hör och häpna, några av morgondagens bekymmer halkade med av bara farten :-O
Helt klar är jag dock inte, så tips mottages tacksamt (de som blir över kan jag ju alltid använda till jul :-))

Som de flesta vet så är jag inte direkt mesig, iaf inte utåt sett. Vad de flesta inte vet är att jag verkligen hatar att ta stora beslut (med stora beslut menas de beslut som kostar mycket pengar:-)), måste jag sedan göra hela affären själv så mår jag värre än en bordsrensande hund på midsommardag. Vi ska inte ens tala om hur illa det är när jag måste röra mig på min kära sambos eller pappas område (grus, schakt, bygge mm). Nu är bärlager till Stefans nya plan beställt och jag kommer förmodligen bete mig som jag ätit taggtråd till frukost hela dagen. Slutsatsen blir att jag är mesigare än mesigast. Givetvis måste jag ha någon att skylla på och i det här fallet får det bli Arga Snickaren, så här går det när man ska leva som den tomten lär, usch och fy!!!

Det har varit lite av en följetång, mitt chili con carne kok. Första gången köpte jag fel ingredienser trots en inköpslista, ma kan väl enkel uttyckt säga att jag bestämde mig för att det inte behövdes vita bönor i tomatsås, utan bara vita bönor skulle minsann också fungera. Det fungerade inte med "bara" vita bönor, det smakar verkligen ingenting.
Nåja i fredags var jag på det igen, alla ingredienserna var hemma och i grytan, hungern var det inte heller något fel på, då exploderar grytf-n och retsamt sakta rinner allt innehåll ut över spisen! Ett paniksamtal till mamma som bjöd på mat och en nyinköpt gryta senare känns det lite bättre men just då var det lite surrealistiskt.

Lördagen löpte på i nästan samma stil som fredagen, med ett barn som skriker sig och står i när man försöker göra förstagångsuppsittning och allmänt elände.
När denna dag inleddes var förväntningarna låga (milt uttryckt), och se då går det som på räls. Hästar har blivit ridna, stallet organiserats och tvätten tvättad. Stefan har lyckats fixa ett permanent staket till stallingången med el så att grisen inte ska kunna komma in och böka upp på gården Givetvis går hästar och gård före adventsstjärnor och julskyltningar suck. Ärligt talat är det lite skönt att skjuta på, om än aldrig så lite, allt rafsande med sladdar och lampor som inte fungerar. För att inte tala om "rummet" där julkrafset förvaras tillsammans med ouppackade flyttkartonger (vi har bara bott här i 5,5 år :-)), lammskinn och barnsaker, dörren till det rummet öppnar man bara när man känner sig oerhört modig och stark som en myskoxe, i själen.

I kväll när vi just kommit hem från mina föräldrar som bjöd på lussekatter och allmän adventskänsla, där Matilda för övrigt pratade sig till en otroligt fin advenstljusstake som min mamma köpt, mitt i vällingsfixande och tvätthängande undrar Matilda plötsligt om vi inte kan leka "mamma, pappa, barn". -Men vi gör ju inget annat utbrister vi i mun på varandra ;-)

Dagen grydde men ett litet liv tog sin ände. Den lilla katten dog i morse, som veterinären skrev när jag avbokade tiden för kastrering, "så sorgligt".
Den lilla katten kvävdes till döds, det är vad som händer när lungorna angrips. Självklart är jag arg för att jag var självisk nog att trots de flesta i min närhet avrådde mig, försöka rädda livet på katten. Det var ett beslut som banade väg för en lång och plågsam död för den stackars kraken. Man måste vara hård för att kunna vara snäll.

Att människor i dagens upplysta och på intet vis fattiga Sverige, kan vara så ignoranta och grymma att de inte förstår vilket oerhört lidande de orsakar genom att inte kastrera sina katter är för mig en gåta. Avmaska och vaccinera är än mer avlägset. Det tråkiga är, att när väl dessa åtgärder är gjorda, är katter oerhört tåliga djur som gör stor nytta. Alla vet ju att en katt jagar mest när den är mätt!

Jo, den däringa katten var ute en hel del i söndags, ett kanske inte så smart drag från vår sida även om det skedde i största välmening. Tyckte att han var väldigt risig idag och mycket riktigt, han har lunginflammation och mest troligt urinvägsinfektion och allt detta bara för att någon idiot inte kunde våga några kronor på att vaccinera och avmaska sin sommarkatt.
Akututryckningen till en väldigt hjälpsam veterinär (Ringsjöns veterinärpraktik), avslutades med att kattskrället sätter sig och kissar på Jacks dyna (en pad som han har eftersom Bappen ätit upp inte en, utan två ockerdyra hundsängar för honom), en dyna som han tydligen inte heller får ha :-)
God fortsättning på en i övrigt mycket fin dag!!!

Längdskidor maraton, och andra extrema uthållighetssporter, för mig representerar dess utövare en typ av människa som måste besitta en oerhörd järnvilja och förmåga att både pressa sin kropp och sitt sinne till det yttersta. Så när man ser Gunde Svan bli överväldigad av motgångarna han möter (förmodligen), motgångar som de flesta ryttare inte skulle lägga speciellt stor vikt vid och jag menar inte på något sätt att förringa hans prestation tvärtom tycker jag det är oerhört bra att ta sig till en tävlingsbana på 6 mån och där ta sig runt med 8 fel (eller något liknande).
Jag menar bara att om det kan söka någon som varit så framgångsrik i en sport som jag anser kräva ett extremt tåligt psyke, då ger det en ny dimension till hur tuff ridsporten och dess utövare faktiskt är och inte helt osökt väcks frågan om det kanske inte är så att många av dem som sysslar med hästar ridsport gör det för att det är en av de få miljöer där deras extrema sinnelag sätts på prov?!

O nix, jag syftar inte på julen. Idag börjar NCHA Futurityt i Ft Worth, Texas. En nästan religiös känsla kryper sig på och jag tror inte att jag är ensam om att ha många sömnlösa nätter framför datorn, att vänta.
Samtidigt som Will Rogers fylls till bredden med det bästa cuttingvärlden har att erbjuda, ebbar mitt sociala liv ut till den torraste av uttorkade flodfåror.

På tal om torka så har det tydligen varit ännu sämre i år (förra året var väldigt torrt) i stora delar av Texas, det är nu så illa att det börjar bli svårt att hålla boskap till tävlingarna.

http://www.horseshowwebcasts.com/shows/2013/26376/client.shtml Här kan man kolla cutting så att det tåras i ögonen. Visserligen återstår det bara ett set denna första kvällen av 2013 års futurity, men det kommer å andra sidan pågå några kvällar till :-)