cowgirl

Kolla vad jag fick låna av min supersnälla granne.

 

Efter ännu en rymning i måndags var jag nog så nära randen till att ge upp som man kan komma. I ren desperation lyckades jag komma på att grannen (som jagar) har en gps sändare till sin hund. Jag ringde när jag fortfarande letade efter odjuret. Hunden återfanns senare i ett helt annat vädersträck än sökningar tog mig till.

Nåja dagen efter satte jag på kopplet och Pucko gjorde mig inte besviken utan inledde nästan genast ett utbrytningsförsök. Som en gasell for jag fram i riktningen som utpekats (i verkligheten var det nog mer som en noshörning:-)), först kunde jag inte se hundskrället som stod på andra sidan ett stengärde. Efter lite skäll och höttande från min sida lunkade Pucko in på gården igen. Sedan dess har det skett ytterliggare några försök som alla hittills kunnat stävjas eftersom jag faktiskt kan lista ut var djuret är, vilket inte alltid är det lättaste när villebrådet är två äpplen högt och jäkligt lömskt, våra stengärden precis överallt gör det inte heller lättare, varken att hägna in kreatur eller få syn på sådana.

 

Givetvis kan jag inte ladda upp resten av bilderna. Uppdatering i fallet följer dock.