cowgirl

Lite är det så att gårdagens inlägg inte helt och hållet återger min syn på hästträning. Det finns ytterliggare en dimension, de som inte vill vara hästtränare eller anser sig kunna. 

Senast under Andy Adams clinicen träffade jag på en "amatörryttare" som jag gladeligen skulle lämna över mina hästar till, försökte faktiskt övertyga personen i fråga om att rida in min unghäst. Givetvis tackades det nej, vänligt men bestämt, som sig bör. Det är ändå så att ibland hittar man ryttare och hästmänniskor som är otroligt duktiga på det de gör, oftast utan att själva vara riktigt medvetna om hur pass begåvade de faktiskt är. Jag försöker inte säga att man automatiskt bör vara tränare bara för att man råkar besitta denna form av talang, men jag tror att det är vår skyldighet mot våra hästar och oss själva, dels att försöka suga åt oss så mycket kunskap vi bara kan från dessa människor, dels att ha förmågan att känna igen och utnyttja "true talent" när vi stöter på den. Är absolut av uppfattningen äkta talang eller männsikor med medfödd hästkänsla definitivt för hästen framåt i någon riktning och mån.

Önskar i alla fall att min inridning och introduktion till kor en dag ska se ut som det jag fick se i september, om än väldigt avlägset.