cowgirl

Det började så bra denna morgon. Vi hade gott om tid på oss jag och Matilda. Hundarna släpptes ut innan vi körde till dagis, kändes skönt eftersom de rymt några gånger men i helgen tätades rymningshålet. Efter att avverkat en del av sträckan till läkaren smyger sig en välbekant känsla av att något är fel på och jag tar snabbt upp kalendern för att dubbelkolla tiden... mycket riktigt, jag har tagit fel på en halvtimme, IGEN. Mina försök att kontakta detta etablissemang (det går ju numera inte att ringa någonstans, utan man ska använda sig av val och bli uppringd) var fruktlösa och med andan i halsen får jag genast komma in och... nästan direkt ut igen. För en redan väldigt snålt tilltagen besökstid blev nästintill obefintlig. Lite ledsen av att det hänt igen skiter jag i mina planerade omvägar hem för att inhandla hästfoder och hämta lagade täcken.

När jag rullar in på gårdsplanen inser jag att fiaskot hos läkaren inte kommer ensamt, hundarna är inte hemma och följaktligen har inte vår staketlagning varit speciellt framgångsrik. Ytterliggare ett fiasko alltså.

Nåja, jag går in för hungrig är jag till tusen. Så tyst det är... hmmm, ingen ström, well, efter att jag askat spisen (byttan var full och lika mycket rann över), fick jag iaf en värmekälla till mat och kaffe.
Medan spisen blev varm kollades vädret och, jodå regn skulle det inte bli förrän i kväll så jag smet ut och tog av täckena på hästarna, vill ju inte ha mer hudutslag än nödvändigt på de odjuren. Gissa om det regnar nu!

Hundarna är återbördade och likaså strömmen. Själv kommer jag väl vara ifatt någon gång efter jul ;-)