Gott Nyttt År!!!
och god fortsättning.
En livslång dröm!
Har äntligen gått i uppfyllelse.
Kanske är det lite romantiskt, men att rida vid havet har länge varit en dröm. Detta projekt har levt bland mig och mina vänner i väldigt många år, men alltid har det varit något som satt käppar i hjulet för våra planer. Så i dag var det äntligen dags. Trots feber och viss ångest över hela projektet (hade aldrig varit just på Haväng), fanns det nog inget som kunde stoppat mig denna gång.
Visst, lite väl spännande var det att köra över den rangliga träbron in till parkering, med hästsläp. Ett äldre par på promenad tittade skeptiskt på mig och min hästtransport, som de tyckte var ALLDELES för stor för att komma in på den lilla parkeringen. Faktiskt så var det helt ok med plats och ingen endaste skällde på oss för att vi hade hästar på parkeringen eller stranden (vilket jag faktiskt var fullt beredd på).
Mitt eminenta sällskap på denna tur var Vera Celander hennes vackra skimmel och Chexingen. Bilderna får tala för sig själva...
En liten fika på Café Kivik fick avrunda en helt perfekt dag.
Tack för idag Vera, hoppas det blir många fler.
Lika men ändå så olika!
Efter att ha varit hos en "hundträningsmänniska" så virvlar det av tankar och analyser. En sak som slog mig redan där dock, var att hundarna skötte sig ljusår bättre än vad jag tränat dem till! För mig är det väldigt värdefullt att i bland få se sina djur i situationer som man faktiskt tränar för, det glömmer iaf jag bort väldigt ofta. Den karamellen suger jag ff påExtra kul var också att hon såg igenom båda hundarnas beteende och hade väldigt klart för sig vilken typ av hund som dolde sig bakom "Corgifasaden"! Nu återstår det att se om tipsen ger något resultat, ska utvärdera om en vecka tror jag!
Konstigt är det iaf att man inte styr bättre över sitt liv, man vet ju vad som behöver göras för det mesta. Hello staketförbättring.
Till syvende och sist är det ändå så att hästar, det är väldigt, oerhört, mycket enklare varelser att fostra!!!
GOD JUL
Önskar er alla en riktigt GOD JUL! MERRY CHRISTMAS!
Julritten!
Dagen som aldrig grydde. Det blåste och regnade ordentligt, men vi var iaf två modiga, som trotsade vädret. Förmodligen mest för att få komma tillbaka från skogsturen och krypa in i stugvärmen. Glögg och pepparkakor blev det faktiskt, percis som utlovat.
Pucko på väg med GPS.
Pucko har alltså rymt igen, med GPS:en. Både Stefan och jag glömde bort att kolla på den en stund. Matilda rådig som alltid hade dock full koll och slog larm. Då var han enligt displayen 450 m hemifrån, lägligt nog precis på väg ut ur skogen och upp på grusvägen. Skickade i väg Stefan och sitter här och skriver detta med ett leende på läpparna :-)
Hålla Pucko hemma 3.0
Kolla vad jag fick låna av min supersnälla granne.
Efter ännu en rymning i måndags var jag nog så nära randen till att ge upp som man kan komma. I ren desperation lyckades jag komma på att grannen (som jagar) har en gps sändare till sin hund. Jag ringde när jag fortfarande letade efter odjuret. Hunden återfanns senare i ett helt annat vädersträck än sökningar tog mig till.
Nåja dagen efter satte jag på kopplet och Pucko gjorde mig inte besviken utan inledde nästan genast ett utbrytningsförsök. Som en gasell for jag fram i riktningen som utpekats (i verkligheten var det nog mer som en noshörning:-)), först kunde jag inte se hundskrället som stod på andra sidan ett stengärde. Efter lite skäll och höttande från min sida lunkade Pucko in på gården igen. Sedan dess har det skett ytterliggare några försök som alla hittills kunnat stävjas eftersom jag faktiskt kan lista ut var djuret är, vilket inte alltid är det lättaste när villebrådet är två äpplen högt och jäkligt lömskt, våra stengärden precis överallt gör det inte heller lättare, varken att hägna in kreatur eller få syn på sådana.
Givetvis kan jag inte ladda upp resten av bilderna. Uppdatering i fallet följer dock.
True Talent.
Lite är det så att gårdagens inlägg inte helt och hållet återger min syn på hästträning. Det finns ytterliggare en dimension, de som inte vill vara hästtränare eller anser sig kunna.
Senast under Andy Adams clinicen träffade jag på en "amatörryttare" som jag gladeligen skulle lämna över mina hästar till, försökte faktiskt övertyga personen i fråga om att rida in min unghäst. Givetvis tackades det nej, vänligt men bestämt, som sig bör. Det är ändå så att ibland hittar man ryttare och hästmänniskor som är otroligt duktiga på det de gör, oftast utan att själva vara riktigt medvetna om hur pass begåvade de faktiskt är. Jag försöker inte säga att man automatiskt bör vara tränare bara för att man råkar besitta denna form av talang, men jag tror att det är vår skyldighet mot våra hästar och oss själva, dels att försöka suga åt oss så mycket kunskap vi bara kan från dessa människor, dels att ha förmågan att känna igen och utnyttja "true talent" när vi stöter på den. Är absolut av uppfattningen äkta talang eller männsikor med medfödd hästkänsla definitivt för hästen framåt i någon riktning och mån.
Önskar i alla fall att min inridning och introduktion till kor en dag ska se ut som det jag fick se i september, om än väldigt avlägset.
Nybliven tränare.
Det är inte alltid så lätt att sätta det som rör sig under hatten, i pränt.
Blev lite "mörkerridning" igår, eftersom Jacke bestämde sig för att "dra en repa" på eftermiddagen. När man rider i mörker (har ganska bra mörkerseende :-)) så koncentrerar man sig på känslointrycken, långt mer effektivt än när det är ljust. Ganska användbart faktiskt. Tror att jag igår tog ytterligare ett kliv mot "doing less, faster".
Blev lite "mörkerridning" igår, eftersom Jacke bestämde sig för att "dra en repa" på eftermiddagen. När man rider i mörker (har ganska bra mörkerseende :-)) så koncentrerar man sig på känslointrycken, långt mer effektivt än när det är ljust. Ganska användbart faktiskt. Tror att jag igår tog ytterligare ett kliv mot "doing less, faster".
Här någonstans kommer min fundering in.
Känns som jag bara skrapar på ytan av det som kallas hästmannaskap och ridning, efter nästan 30 år är det som om jag fortfarande bara står utanför och tittar in. År av hårt slit i proffsstall, med de egna hästarna och för diverse tränare har gjort mig till en jäkligt kunnig hästkvinna, ändå ju mer jag lär desto mer inser jag att jag har kvar att lära. Hur kan då människor som haft häst 1/2 år, 1 år eller 4 år, utge sig för att vara tränare??? Jag är uppriktigt intresserad av detta fenomen för jag har kanske missat hela poängen.
Som jag ser det har man inte sett tillnärmelsevis tillräckligt många olika hästar för att kunna ha en solid grund att stå på när det kommer till att hjälpa andra, man borde ju fortfarande vara elev hos en erfaren hästmänniska. Tråkigt är det att en hel massa människor blir lurade på pengar och hyggliga hästar blir förstörda på löpande band, har vi tur så är det möjligt att åtgärda men i många fall inte. Har man skaffat sig häst gäller det verkligen att ha ett kritiskt öga och öra.
Ät inte grisen i säcken.
Såhär i juletider är det väldigt populärt att nämna olika välgörenhetsinsamlingar och mindre lyckligt lottade. Förmodligen i någon mening för att döva vårt samvete. De flesta av oss har ju det faktiskt oförskämt bra. Vi äter och öppnar julklappar för miljarder under julen och just maten är en stor och viktig del av traditionen, mat som till största delen (enligt traditionen) består av kött, ägg, fisk och mejeriprodukter.
Så snälla du, se till så att det du stoppar i dig kommer från en form av produktion du kan stå för.
Jag bryr mig inte om var (geografiskt) köttet eller äggen är producerade, bara du vet hur det gått till och att du sätter höga krav på dig själv. Vi har ett enormt ansvar som konsumenter, att se till så att animalieproduktionen styrs i rätt riktning, både för framtiden och i nutid. Det går inte att säga att man inte har råd, det går att dra ned på... ja ni vet väl själva bäst!
Kor ska tillbringa så mycket tid som någonsin är möjligt ute på gröna ytor, och vet ni vad? Detsamma gäller för grisar och höns. Fiskarna slipper väl undan i det här falet ;-)
Det finns ett enormt utbud och det fina i kråksången är att det inte blir dyrare! Javisst, det kan kräva lite extra planering, men på köpet får du produkter av mycket hög kvalitet, ett renare samvete och du stöttar en produktionsform som gör betydligt mindre inverkan på miljön.
Undertecknad är absolut inte ens i närheten av någon totallösning, inte heller föregår jag med lysande exempel. Jag försöker dock att dra mitt strå till stacken, strå för strå. Äggen och köttet vet jag var det kommer ifrån, och är nöjd med hur det producerats. Nästa projekt är mejeriprodukterna. Det finns en sida som jag tagit hjälp av, www.bondensskafferi.se men fyll gärna på med länkar.
The greatness of a nation and its moral progress can be judged by the way its animals are treated" ~Gandhi (1869-1948)
Bildevis.
Bildbevis på hundgårdsbygget och lådbygget. Köldridåbygget och köttbullespektaklet tänker jag skona er från :-)
Idag lyckades vi ta oss några hundra meter från boningshuset till en granplantering, två hundar, ett ilsket barn och två frusna (regnade iskallt) sk "vuxna", inte den bästa kombinationen. Tacknämligt nog fanns det inte så mycket att välja på. In med granarna i bilen och hem igen.
För att ändå avrunda en annars hyfsat normal dag. i en stil som anstår folket på Åkarpsgården, så grävde Stefan av vattenledningen från borran. Det enda positiva med den historian var förmodligen hur snabbt han hade åtgärdat problemet. Några lärdoma i stil med att tänka efter före och annat trams i den stilen, tror jag varken Stefan eller jag tog till oss :-)
Ingen högoddsare precis.
Efter en lååång natt med hundar på bygden är iaf inte jag speciellt tuff, även om Stefan tog det värsta denna gång.
Trots allt har det varit fullt ös hela dagen, hundgård modell mini uppbyggd, köldridå nästan färdig uppsatt, Matildas trälåda äntligen färdig för användning, gäster under större delen av em, unghäst riden och en sisådär 450 köttbullar (eller snarare kötthögar) ugnsgräddade och frysta.
Att jag kommer att somna någonstans i kobytet under nattens webcast från Futurityfinalen är förmodligen ingen högoddsare :-)
Mycket lite ;-)
Hur kan det vara full rulle heeela tiden och ändå verkar det inte hända något?
Hela huset är som en gigantisk lagringsplats, en väldigt ooarganiserad och ostädad sådan. Nästan inget juligt har kommit fram än. Absolut ingen julmat klar och definitivt inga julklappar inhandlade. Märks det att mitt mål i år var att vara ute i riktigt god tid och ha ett nästen helt "ekologiskt á la My" julmatskoncept. Nåja jag håller ju på att beställa grisen :-)
Planen bakom stallet och hästtransporten (Stefans projekt) är inte ens halvvägs och någonstans mitt i detta kaos lovade han Tildis ett färdigt rum till jul!!! Yiehaaa.
Jag håller mig krampaktigt fast vid hästarna. Där det mesta flyter på riktigt bra. Varit iväg och tränat för en helt ny tränare (för mig) och Fuxen går som tåget. Min köldridå har kommit så kanske i helgen redan, kommer den upp!
1:a pulkaturen för i år...
klarade Matilda av i lördags på de få centimetrar snö som fallit under en endaste halvtimme. Pulkan mådde förmodligen inte så bra av behandlingen (stenmjöl är inte bästa underlaget :-)), Matilda mådde desto bättre för att inte tala om Chex som tycker detta är ypperlig mängd på träning :-)
Bilder bättre än ord :-)
Vilken jäkla dag. Började strålande med snöfall, helt underbart och slutade med regn, apväder. Lyckades inget vidare alls med min dag.
Inget väder för små golvmoppar.
Ännu en stormsäkring, givetvis när man har så där med tid. Ibland undrar jag varför vi tvunget ska ha det så jäkla "ostormsäkert" mellan gångerna. Här är det alltid något fönster som inte är isatt (stallfönster i detta fallet), någon port som måste spännas fast och de där jäkla soptunnorna :-) Är vi ensamma om att ha det så här eller är det helt normalt? Nu ska jag iaf ut och fylla en plastdunk modell STÖRRE (1m3) till djuren, sedan får vi se hur mycket jag hinner med, det lär väl våra grannar märka i morgon om inget annat ;-) Håll i småhundarna ;-)
Födelsedagskaos.
När jag i förmiddags pratade med en säljare, kommenterade han att min sambo fyllde år... i...morgon och inte på torsdag som jag hade hoppats!
Varje år skjuter jag upp det till absolut sista stund, det hopplösa presentshoppandet till Stefan. Konsten att skjuta upp saker och rättfärdiga detta genom att ta itu med andra överhängande problem, den behärskar jag till fullo. Idag blev det således väldigt mycket tråkigheter avklarade, men faktiskt, hör och häpna, några av morgondagens bekymmer halkade med av bara farten :-O
Helt klar är jag dock inte, så tips mottages tacksamt (de som blir över kan jag ju alltid använda till jul :-))
Varje år skjuter jag upp det till absolut sista stund, det hopplösa presentshoppandet till Stefan. Konsten att skjuta upp saker och rättfärdiga detta genom att ta itu med andra överhängande problem, den behärskar jag till fullo. Idag blev det således väldigt mycket tråkigheter avklarade, men faktiskt, hör och häpna, några av morgondagens bekymmer halkade med av bara farten :-O
Helt klar är jag dock inte, så tips mottages tacksamt (de som blir över kan jag ju alltid använda till jul :-))
Jäkla Arga Snickare.
Som de flesta vet så är jag inte direkt mesig, iaf inte utåt sett.
Vad de flesta inte vet är att jag verkligen hatar att ta stora beslut (med stora beslut menas de beslut som kostar mycket pengar:-)), måste jag sedan göra hela affären själv så mår jag värre än en bordsrensande hund på midsommardag. Vi ska inte ens tala om hur illa det är när jag måste röra mig på min kära sambos eller pappas område (grus, schakt, bygge mm).
Nu är bärlager till Stefans nya plan beställt och jag kommer förmodligen bete mig som jag ätit taggtråd till frukost hela dagen. Slutsatsen blir att jag är mesigare än mesigast.
Givetvis måste jag ha någon att skylla på och i det här fallet får det bli Arga Snickaren, så här går det när man ska leva som den tomten lär, usch och fy!!!
Bättre i morgon.
Ibland, när orken tryter och det har den verkligen gjort idag, är det så mycket enklare med bilder.
Här kommer i tur och ordning:
1 Årets glögg och ljusstaken Matilda "fick" med sig hem i går. Glöggen föll varken Stefan eller mig i smaken alls, jag har dock bestämt mig för att ge den en ny chans.
2 Mina stallfönster som äntligen är klara, började väl fixa med dem för ca ett år sedan. Fått isatt ett sorts plexiglas så vi inte ska behöva några galler :-)
3 Bara lite fyr i köksspisen.
Chili con carne 2,0
Det har varit lite av en följetång, mitt chili con carne kok. Första gången köpte jag fel ingredienser trots en inköpslista, ma kan väl enkel uttyckt säga att jag bestämde mig för att det inte behövdes vita bönor i tomatsås, utan bara vita bönor skulle minsann också fungera. Det fungerade inte med "bara" vita bönor, det smakar verkligen ingenting.
Nåja i fredags var jag på det igen, alla ingredienserna var hemma och i grytan, hungern var det inte heller något fel på, då exploderar grytf-n och retsamt sakta rinner allt innehåll ut över spisen! Ett paniksamtal till mamma som bjöd på mat och en nyinköpt gryta senare känns det lite bättre men just då var det lite surrealistiskt.
Lördagen löpte på i nästan samma stil som fredagen, med ett barn som skriker sig och står i när man försöker göra förstagångsuppsittning och allmänt elände.
När denna dag inleddes var förväntningarna låga (milt uttryckt), och se då går det som på räls. Hästar har blivit ridna, stallet organiserats och tvätten tvättad. Stefan har lyckats fixa ett permanent staket till stallingången med el så att grisen inte ska kunna komma in och böka upp på gården Givetvis går hästar och gård före adventsstjärnor och julskyltningar suck. Ärligt talat är det lite skönt att skjuta på, om än aldrig så lite, allt rafsande med sladdar och lampor som inte fungerar. För att inte tala om "rummet" där julkrafset förvaras tillsammans med ouppackade flyttkartonger (vi har bara bott här i 5,5 år :-)), lammskinn och barnsaker, dörren till det rummet öppnar man bara när man känner sig oerhört modig och stark som en myskoxe, i själen.
I kväll när vi just kommit hem från mina föräldrar som bjöd på lussekatter och allmän adventskänsla, där Matilda för övrigt pratade sig till en otroligt fin advenstljusstake som min mamma köpt, mitt i vällingsfixande och tvätthängande undrar Matilda plötsligt om vi inte kan leka "mamma, pappa, barn". -Men vi gör ju inget annat utbrister vi i mun på varandra ;-)
Nåja i fredags var jag på det igen, alla ingredienserna var hemma och i grytan, hungern var det inte heller något fel på, då exploderar grytf-n och retsamt sakta rinner allt innehåll ut över spisen! Ett paniksamtal till mamma som bjöd på mat och en nyinköpt gryta senare känns det lite bättre men just då var det lite surrealistiskt.
Lördagen löpte på i nästan samma stil som fredagen, med ett barn som skriker sig och står i när man försöker göra förstagångsuppsittning och allmänt elände.
När denna dag inleddes var förväntningarna låga (milt uttryckt), och se då går det som på räls. Hästar har blivit ridna, stallet organiserats och tvätten tvättad. Stefan har lyckats fixa ett permanent staket till stallingången med el så att grisen inte ska kunna komma in och böka upp på gården Givetvis går hästar och gård före adventsstjärnor och julskyltningar suck. Ärligt talat är det lite skönt att skjuta på, om än aldrig så lite, allt rafsande med sladdar och lampor som inte fungerar. För att inte tala om "rummet" där julkrafset förvaras tillsammans med ouppackade flyttkartonger (vi har bara bott här i 5,5 år :-)), lammskinn och barnsaker, dörren till det rummet öppnar man bara när man känner sig oerhört modig och stark som en myskoxe, i själen.
I kväll när vi just kommit hem från mina föräldrar som bjöd på lussekatter och allmän adventskänsla, där Matilda för övrigt pratade sig till en otroligt fin advenstljusstake som min mamma köpt, mitt i vällingsfixande och tvätthängande undrar Matilda plötsligt om vi inte kan leka "mamma, pappa, barn". -Men vi gör ju inget annat utbrister vi i mun på varandra ;-)
