Halvblodsmänniska, hmm.
Man brukar säga, "sådan herre sådan hund", även när det gäller hästar. De blir helt enkelt vad vi gör de till, jag är den förste att hålla med!
Men idag slog mig en hiskelig tank, har jag gått och blivit som ett halvblod!
Lite bakgrundsinformation!
Jag är uppvuxen med halvblod, har tränat och tävlat med rasen i större delen av mitt vuxna liv. För något år sedan började jag snegla på reining och kogrenarna, därmed kom det också in en ny ras i mitt liv, Quarterhästen! Lyckades förklara för min mor att "- Jodå, det är den bästa rasen, de är så coola och vet precis när det är arbete respektive avslappning som gäller. Skrämda blir de aldrig heller." Lyckligt ovetande köpte mamma denna inställning med hull och hår, klart vi skulle ha en sådan häst. (Tack mamma.) Ett dräktigt sto efter vad jag idag vet är en ganska ökänd hingst införskaffades och fölet blev mitt medans mamma behöll stoet! Jag har alltså följt en individ, av en helt ny ras, ända från födsel till 2 1/2 åring, allt från de första staplande stegen till inridningen som jag gjort själv. Nåväl, för varje dag som passerat har jag insett att man kan INTE behandla henne som ett halvblod, man får ge finare hjälper och lita mer til hennes intellekt helt enkelt bara gå rakt framåt och hon kommer att följa! Hon har hjälpt mig att bli en aningens finkänsligare hästmänniska.
Insikten kom som ett hink kallt vatten idag, när jag tog in halvbloden, jag gör ju precis som dem, bara stövlar på...
Illa, bättring krävs.
Lille hesten, bara några timmar gammal! (tack mamma för bilden)!
Men idag slog mig en hiskelig tank, har jag gått och blivit som ett halvblod!
Lite bakgrundsinformation!
Jag är uppvuxen med halvblod, har tränat och tävlat med rasen i större delen av mitt vuxna liv. För något år sedan började jag snegla på reining och kogrenarna, därmed kom det också in en ny ras i mitt liv, Quarterhästen! Lyckades förklara för min mor att "- Jodå, det är den bästa rasen, de är så coola och vet precis när det är arbete respektive avslappning som gäller. Skrämda blir de aldrig heller." Lyckligt ovetande köpte mamma denna inställning med hull och hår, klart vi skulle ha en sådan häst. (Tack mamma.) Ett dräktigt sto efter vad jag idag vet är en ganska ökänd hingst införskaffades och fölet blev mitt medans mamma behöll stoet! Jag har alltså följt en individ, av en helt ny ras, ända från födsel till 2 1/2 åring, allt från de första staplande stegen till inridningen som jag gjort själv. Nåväl, för varje dag som passerat har jag insett att man kan INTE behandla henne som ett halvblod, man får ge finare hjälper och lita mer til hennes intellekt helt enkelt bara gå rakt framåt och hon kommer att följa! Hon har hjälpt mig att bli en aningens finkänsligare hästmänniska.
Insikten kom som ett hink kallt vatten idag, när jag tog in halvbloden, jag gör ju precis som dem, bara stövlar på...
Illa, bättring krävs.
Lille hesten, bara några timmar gammal! (tack mamma för bilden)!
Kommentarer
Trackback
