Chili con carne 2,0
Det har varit lite av en följetång, mitt chili con carne kok. Första gången köpte jag fel ingredienser trots en inköpslista, ma kan väl enkel uttyckt säga att jag bestämde mig för att det inte behövdes vita bönor i tomatsås, utan bara vita bönor skulle minsann också fungera. Det fungerade inte med "bara" vita bönor, det smakar verkligen ingenting.
Nåja i fredags var jag på det igen, alla ingredienserna var hemma och i grytan, hungern var det inte heller något fel på, då exploderar grytf-n och retsamt sakta rinner allt innehåll ut över spisen! Ett paniksamtal till mamma som bjöd på mat och en nyinköpt gryta senare känns det lite bättre men just då var det lite surrealistiskt.
Lördagen löpte på i nästan samma stil som fredagen, med ett barn som skriker sig och står i när man försöker göra förstagångsuppsittning och allmänt elände.
När denna dag inleddes var förväntningarna låga (milt uttryckt), och se då går det som på räls. Hästar har blivit ridna, stallet organiserats och tvätten tvättad. Stefan har lyckats fixa ett permanent staket till stallingången med el så att grisen inte ska kunna komma in och böka upp på gården Givetvis går hästar och gård före adventsstjärnor och julskyltningar suck. Ärligt talat är det lite skönt att skjuta på, om än aldrig så lite, allt rafsande med sladdar och lampor som inte fungerar. För att inte tala om "rummet" där julkrafset förvaras tillsammans med ouppackade flyttkartonger (vi har bara bott här i 5,5 år :-)), lammskinn och barnsaker, dörren till det rummet öppnar man bara när man känner sig oerhört modig och stark som en myskoxe, i själen.
I kväll när vi just kommit hem från mina föräldrar som bjöd på lussekatter och allmän adventskänsla, där Matilda för övrigt pratade sig till en otroligt fin advenstljusstake som min mamma köpt, mitt i vällingsfixande och tvätthängande undrar Matilda plötsligt om vi inte kan leka "mamma, pappa, barn". -Men vi gör ju inget annat utbrister vi i mun på varandra ;-)
Nåja i fredags var jag på det igen, alla ingredienserna var hemma och i grytan, hungern var det inte heller något fel på, då exploderar grytf-n och retsamt sakta rinner allt innehåll ut över spisen! Ett paniksamtal till mamma som bjöd på mat och en nyinköpt gryta senare känns det lite bättre men just då var det lite surrealistiskt.
Lördagen löpte på i nästan samma stil som fredagen, med ett barn som skriker sig och står i när man försöker göra förstagångsuppsittning och allmänt elände.
När denna dag inleddes var förväntningarna låga (milt uttryckt), och se då går det som på räls. Hästar har blivit ridna, stallet organiserats och tvätten tvättad. Stefan har lyckats fixa ett permanent staket till stallingången med el så att grisen inte ska kunna komma in och böka upp på gården Givetvis går hästar och gård före adventsstjärnor och julskyltningar suck. Ärligt talat är det lite skönt att skjuta på, om än aldrig så lite, allt rafsande med sladdar och lampor som inte fungerar. För att inte tala om "rummet" där julkrafset förvaras tillsammans med ouppackade flyttkartonger (vi har bara bott här i 5,5 år :-)), lammskinn och barnsaker, dörren till det rummet öppnar man bara när man känner sig oerhört modig och stark som en myskoxe, i själen.
I kväll när vi just kommit hem från mina föräldrar som bjöd på lussekatter och allmän adventskänsla, där Matilda för övrigt pratade sig till en otroligt fin advenstljusstake som min mamma köpt, mitt i vällingsfixande och tvätthängande undrar Matilda plötsligt om vi inte kan leka "mamma, pappa, barn". -Men vi gör ju inget annat utbrister vi i mun på varandra ;-)
Kommentarer
Trackback
