Allt har sin tid.
I Les Vogts "Cowhorse U" Foundation Level, beskriver han hur man "binder runt" (spänner in) unghästar för att lära dem tygeltag åt sidan.
För ett tag sedan frågade jag en bekant om han gjorde denna "övning" med sina unghästar någon gång, visst gjorde han det! Just då tyckte jag att jag fick vad jag ville när jag tog i en tygel, så jag lät saken bero.
Idag och för någon dag sedan, fick jag inte något direkt gensvar längre. Så jag provade, riktigt "good shit" skulle man kunna säga. Hemligheten om man ska tala om sådana, tror jag ligger i att hästen inte kan associera någon människa med det tråkiga i att behöva ge efter, samt att man aldrig låter hästen hänga mot tygeln utan att den hela tiden rör sig och ger efter!
Lille Hesten var så fin efteråt och gjorde inget hellre än att ge efter för mina ensidiga tygeltag.
Om jag ska försöka beskriva saken lite bättre.
Man har en lös, sadlad häst i en inhägnad. Ena tygeln trär man igenom gjorden precis som om man skulle spänna in och longera hästen. Man använder dock ingen longerlina utan hästen är fortfarande helt lös, så smackar man på den lite försiktigt och får den att röra på sig lite hela tiden. Det man är ute efter är eftergift för tygeln. Självklart får man vara ytterst försiktig så att inte hästen får panik och tex. går över, men å andra sidan så gäller det samma när man spänner in vanligt!
En annan lärdom idag var att inte börja ett ridpass med bosal riktigt än. Jag trodde att Zeke var mer än redo för det, han är ju trots allt van att gå utan huvudlag. Men nu vet jag bättre!!! Han är mycket finare om jag ridit på vanligt bett en stund först.
För ett tag sedan frågade jag en bekant om han gjorde denna "övning" med sina unghästar någon gång, visst gjorde han det! Just då tyckte jag att jag fick vad jag ville när jag tog i en tygel, så jag lät saken bero.
Idag och för någon dag sedan, fick jag inte något direkt gensvar längre. Så jag provade, riktigt "good shit" skulle man kunna säga. Hemligheten om man ska tala om sådana, tror jag ligger i att hästen inte kan associera någon människa med det tråkiga i att behöva ge efter, samt att man aldrig låter hästen hänga mot tygeln utan att den hela tiden rör sig och ger efter!
Lille Hesten var så fin efteråt och gjorde inget hellre än att ge efter för mina ensidiga tygeltag.
Om jag ska försöka beskriva saken lite bättre.
Man har en lös, sadlad häst i en inhägnad. Ena tygeln trär man igenom gjorden precis som om man skulle spänna in och longera hästen. Man använder dock ingen longerlina utan hästen är fortfarande helt lös, så smackar man på den lite försiktigt och får den att röra på sig lite hela tiden. Det man är ute efter är eftergift för tygeln. Självklart får man vara ytterst försiktig så att inte hästen får panik och tex. går över, men å andra sidan så gäller det samma när man spänner in vanligt!
En annan lärdom idag var att inte börja ett ridpass med bosal riktigt än. Jag trodde att Zeke var mer än redo för det, han är ju trots allt van att gå utan huvudlag. Men nu vet jag bättre!!! Han är mycket finare om jag ridit på vanligt bett en stund först.
Kommentarer
Trackback
