I blåsväder, igen...
Läste att Anky van Grunsven och Sjef Janssen stämmer eurodressage.com, för förtal. Detta är inte första gången och det kommer garanterat inte bli den sista, som paret anser sig illa behandlade av media.
Det oerhört omdebatterade ämnet, "rollkurens" fördelar eller fördärv, kan väl knappast ha undgått någon som sysslar med hästar!!!
Något som förvånar mig oerhört är att ämnet inte debatteras inom andra discipliner som hoppning eller reining, där exakt samma företeelse brukas frekvent.
Ämnet påminner mig väldigt mycket om den hetsiga debatt som pågick om barrering för massor med år sedan, där var det kanske mer enhälligt att man ville få bort fenomenet, men var ska man sätta gränserna? Det kan låta väldigt glasklart, men barrering räknas det faktiskt som, om du medvetet rider hästen i botten på ett hinder så att den slår i, likaså om du ser till att den tar ett för tidigt avstamp. Är det barrering att rida på ett fast hinder där hästen slår i benen eller går omkull såvida den inte får benen med sig? Jag tycker inte det, men poängen är att man kan inte bara se ytterligheterna, varken av barrering, rollkur, dopning eller sporrar. Ska man se till ytterligheter så är inget hälsosamt. De företeelser jag räknade upp precis är dessutom direkt hemska i sin extrema form, men i sin mildare form har de flesta av oss använt redskapen och funnit de väldigt bra.
Att ställa upp ett eller flera studs, där hästarna faktiskt ofta slår i en eller två bommar ibörjan är ypperligt för att få den reaktionssnabb och lite mer upphoppad, att böja sin häst i nacken åt olika håll i alla gångarterna är balanserande och lösgörande, att ge sin häst antibiotika (utanför tävling) ger oftast bra resultat, att använda sporrar på ett hänsynsfullt sätt kan förenkla oerhört mycket för en häst.
Jag är absolut emot den extrema form som många hästar, däribland Ankys, rids i. Men jag praktiserar gärna böjning i nacken åt olika håll i alla gångarter som en balans och gymnastiseringsövning, så långt mina hästar kan böja sig utan våld.
Sjefs system så som han praktiserar det är fruktansvärt, för han gör det i sin extrema form. Så som jag valt att tolka det och många med mig, så är det oerhört logiskt och enkelt för hästen. Hästen ska svara framåt för hjälperna, man ska inte bromsa och gasa samtidigt, man gymnastiserar hästen i alla gångarter, man har full kontroll över varenda steg hästen tar, man övar inte speciella rörelser utan man ger hästen en bra grund för samling mm sedan checkar man av om den kan utföra rörelserna, fungerar det inte går man ut igen och styrker sin häst ytterliggare, man sitter så att man vid varje givet tillfälle underlättar för hästen att göra rätt mm. mm.
Nu har tydligen FEI infört en gränsdragning även här, för att just få bort de extrema formerna. Strålande.
Det var nog av filosofi och debattinlägg för ett tag!
Jobbar på ett litet dress code inlägg, få se om jag får till det!
Det oerhört omdebatterade ämnet, "rollkurens" fördelar eller fördärv, kan väl knappast ha undgått någon som sysslar med hästar!!!
Något som förvånar mig oerhört är att ämnet inte debatteras inom andra discipliner som hoppning eller reining, där exakt samma företeelse brukas frekvent.
Ämnet påminner mig väldigt mycket om den hetsiga debatt som pågick om barrering för massor med år sedan, där var det kanske mer enhälligt att man ville få bort fenomenet, men var ska man sätta gränserna? Det kan låta väldigt glasklart, men barrering räknas det faktiskt som, om du medvetet rider hästen i botten på ett hinder så att den slår i, likaså om du ser till att den tar ett för tidigt avstamp. Är det barrering att rida på ett fast hinder där hästen slår i benen eller går omkull såvida den inte får benen med sig? Jag tycker inte det, men poängen är att man kan inte bara se ytterligheterna, varken av barrering, rollkur, dopning eller sporrar. Ska man se till ytterligheter så är inget hälsosamt. De företeelser jag räknade upp precis är dessutom direkt hemska i sin extrema form, men i sin mildare form har de flesta av oss använt redskapen och funnit de väldigt bra.
Att ställa upp ett eller flera studs, där hästarna faktiskt ofta slår i en eller två bommar ibörjan är ypperligt för att få den reaktionssnabb och lite mer upphoppad, att böja sin häst i nacken åt olika håll i alla gångarterna är balanserande och lösgörande, att ge sin häst antibiotika (utanför tävling) ger oftast bra resultat, att använda sporrar på ett hänsynsfullt sätt kan förenkla oerhört mycket för en häst.
Jag är absolut emot den extrema form som många hästar, däribland Ankys, rids i. Men jag praktiserar gärna böjning i nacken åt olika håll i alla gångarter som en balans och gymnastiseringsövning, så långt mina hästar kan böja sig utan våld.
Sjefs system så som han praktiserar det är fruktansvärt, för han gör det i sin extrema form. Så som jag valt att tolka det och många med mig, så är det oerhört logiskt och enkelt för hästen. Hästen ska svara framåt för hjälperna, man ska inte bromsa och gasa samtidigt, man gymnastiserar hästen i alla gångarter, man har full kontroll över varenda steg hästen tar, man övar inte speciella rörelser utan man ger hästen en bra grund för samling mm sedan checkar man av om den kan utföra rörelserna, fungerar det inte går man ut igen och styrker sin häst ytterliggare, man sitter så att man vid varje givet tillfälle underlättar för hästen att göra rätt mm. mm.
Nu har tydligen FEI infört en gränsdragning även här, för att just få bort de extrema formerna. Strålande.
Det var nog av filosofi och debattinlägg för ett tag!
Jobbar på ett litet dress code inlägg, få se om jag får till det!
Kommentarer
Trackback
