cowgirl

Mitt ojämförbart största intresse och förmodligen också min mest framträdande egenskap har i hela mitt liv varit djurs beteenden, främst kor och hästar. 

 

Många har skakat på huvudet och tycker säkert inte att det där är något att "syssla" med. Minns speciellt en episod. En gammal bekant och jag körde över ett bete för att titta till djuren. Jag såg en grupp djur som stod lite avsides och hade något för sig. Lite osmart utbrister jag, "vad gör den där kon"? Vilket sällskapet givetvis fick oerhört roligt åt. Vad jag egentligen menade var, "hmmm, den där kon och några andra sysslar med något annat än vad kor gör dagligdags". Alltså funderade jag på om de hade hittat något olämpligt att äta eller liknande. Eftersom jag blev lite "putt" över att min seriösa fundering, blev skämtad kring, förklarade jag mig aldrig. Det är absolut ingen big deal, det har skämtats kring detta i många år. En annan grej som hände här hemma faktiskt. Jag höll på att fånga en häst som bodde här, på mitt alldeles egna sätt (inlärt när jag var liten och skulle fånga min shetlandskorsning). Grannen såg hela förloppet och kommenterade lite skämtsamt varför jag var ute motionerade i hagen.

 

Förut tog jag kanske lite illa upp, nu förstår jag att inte alla människor ser samma sak som jag ser. För mig är det jag gör alldeles självklart. Att var "liten" och "kvinna" är inte alltid en bra kombination, om man vill påverka en kobonde. Kan bli lite motigt.

 

Vilket leder mig till min fråga. Vad i hela fridens namn är människor rädda för?

Finns många oerhört duktiga djurmänniskor, sällan hittar man dem i en funktion där man skulle f. Väldigt många av dessa skulle du aldrig kunna föreställa dig, visste något alls om djur (man ska inte döma hunden efter håren). Om jag skulle gå fram till en bonde och säga till honom, "kan vi prova att fånga djuren på det här sättet istället"? Gissa 3 ggr vad svaret hade blivit.

Att vara openminded och kunskapstörstande är en absolut nödvändighet för att vara bra!

Under mitt korta :-) liv har det varit snöoväder på de absolut flesta av mina födelsedagar, till och med hört historier om snökedjor det året jag föddes. Så icke i år, men töväder följt av minusgrader gav ett fullgott substiut av istäckta vägar.

Har i vilket fall haft en riktigt behaglig "all inclusive dag" med mina föräldrar i Kristianstad. Tack för att ni tar er tid med ert något förvuxna barn, fira födelsedagar blir man aldrig för gammal för :-)

Födelsedagsfirande och mer info om detsamma, kommer alldeles snart. 

En bild från 2 feb förra året.

 

Hästfolk pratar ofta om vila. 

Om en häst ska vila menar man oftast att den ska vara totalt ledig från all form av mänsklig kontakt (utom in och ut från stall ex). 

I Holland i det dressyrstall jag arbetade, betydde vila att hästarna fick motion utan ryttare. 

Undrar om man faktiskt är hjälpt av att låta hästen vila. Ryttarfri period kan jag köpa, men kanske räcker det med att inte rida på ridbanan ett tag. Variation är viktigt det håller de flesta med om, men vi brukar låsa fast oss vid att rida ut, longera, "träna" på ridbana ev löshoppa mm. Variation kan också innebära miljövariation, arbete vid hand eller helt enkelt att bara sätta olika höga krav på våra hästar, att under en period "bara" låta hästen arbeta med det den redan kan och inte flytta fram gränserna är också en form av vila.

 

Funderingen har jag haft länge men på senare tid har jag märkt att hästarna är väldigt tydliga med vad de tycker om arbetet som pågår för tillfället. När fuxen var i en för honom lite svår period, inte tillstymmelse till krångel, men även om han gått framåt i sin inridning med bravur så märktes det att han kännde sig pressad och ville inte gärna komma till sadlingsplatsen. Nu står han och väntar, först i kön till synes outtröttligt, på att just få arbeta. Då kan jag inte vända honom ryggen, han vill ju komma ut. Nix, här får berömmet bestå i att han får sin vilja igenom, dock blir det arbete som han känner sig avslappnad med och kan glänsa lite i!!!