cowgirl

Förutom att vi, satte in annons på blocket för att på kvällen upptäcka att vi haft telefonen på ljudlöst, gav katten lunginflammation och fick gräsmattan uppbökad av grisen som aldrig tidigare under sina 9 år bökat överhuvudtaget, förutom det så lyckades vi med konststycket att få någonting gjort för en gångs skull. Jag byggde hängare för glatta livet och Stefan bytte sidor på hästtransporten.

Tyvärr är jag inte lika chic som de flesta bloggare så det finns bara förebilder, efterbilderna får vara till en annan gång då energin tryter (milt uttryckt) när vi väl lyckats få något gjort här i Åkarp :-)

 

 

Det gångna året har ju som bekant inte varit något att hänga i granen, i alla fall inte ur Chex synvinkel. Sent i somras beslutades det således att Chex skulle vila den kommande hösten och vintern, vilket han i stora drag gjort med några får framträdanden i kofållan som undantag. Total vila är egentligen inget jag tror på men han har trappat ned på antalet pass och ska inte jobba kor eller maskin, däremot en hel del ute i skog och mark. Ett beslut som är tufft i dubbel bemärkelse då han är så kul att rida på kor och saker och ting har fallit på plats helt ok sista tiden. Chex är dock lite sliten förmodligen mest efter sin sjukdom i somras.

Mycket är ändrat och ytterliggare förändringar ska göras, i ridningen är det framför allt tydligare signaler och massor med ben som ska förbättra, såsandet har vi också lagt bakom oss :-)

Lika fint väder som igår, måste ut och försöka komma ett steg närmare "vintermode". Thermobarer ska sättas ut och kopplas in, köldridå ska beställas, tillskottsfoder ska införskaffas (tänk om det bara kunde stå på gården när man kom hem) och ytor behöver jämnas till så att det går att ta sig fram utan att bryta benen av sig när det frusit. En annan uppgift att ta sig an idag är lägga in tider i kalendern, sms:ade från hovslagaren, känns som jag missat något och därför har det projektet kört fast totalt :-S

Sara Palmman skrev i sin blogg http://bqc.blogg.se för ett tag sedan (läs förmodligen förra vintern) om hur hon upplevde att en del hästar blev bättre i sin mage av att gå på lösdrift. Ämnet är aktuellt på Hippsons veterinärstuderandeblogg, som för övrigt är en riktigt bra blogg. Har testat lite fram och tillbaka nu och upplever att det gör stor skillnad om hästarna står i box eller går ut och in som de själva vill. Skulle vara väldigt intressant om ni som har lösdrifter kommenterade och delgav er syn på saken!

Hästen på bilden är avstädad och borde således ridas :-)

Fått en massa gjort idag men efter en väl mastig middag, urtråkig film och dåligt samarbete från "fånen" så får det bli några bilder bara.

 

Bjuder på en bild från sommaren som gått, en sommar som tyvärr blev den sista för min följeslagare Stickan. Den familjemedlem som varit med längst (förutom mina föräldrar). 24 år varav 20 hos oss, inte illa för ett halvblod som varit med om det mesta.
På den väldigt oredigerade bilden med min dotter 2,5 år.

Insåg att det kanske vore dags att presentera gårdens diverse varelser. Åkrpsgården är hem till en något udda samling djur. Först ut tänkte jag att sist in skulle vara, nämligen vår allra första sommarkatt.

För ca en månad sedan är jag på väg hem och ser att en bil står parkerad vid grannens hus, det har varit en hel del inbrott i huset som står tomt. Misstänksam och med lite lagom många taggar utåt, ställer jag bilen på vår uppfart och går för att möta bilens förare som nu är på väg mot sin bil. Jag inleder med ett lite lagom jobbigt "-Kan jag hjälpa till med något?" -Ja, du kan ta den här katten så att jag kan köra härifrån!
Efter diverse frågor om vad fröken ifråga gjorde på "vårt" bete och om katten följt med henne, med tillhörande svar det ena lamare än det andra, går jag helt enkelt därifrån. När hon väl lyckats ta sig iväg utan att köra över katten hör jag det lilla eländet jama lite lamt och där någonstans gick det åt skogen med mitt beslutsamma sätt. Katten sitter mitt på vägen och förstår inte att akta sig ens när det kommer bilar, givetvis får bilarna stanna för det står en galen kvinna på vägen och kallar in en ynklig svart katt. Det är inte förrän senare på kvällen jag inser att det faktiskt är den unga fröken som lämpat av katten, jag var så fastlåst i mina funderingar kring inbrott och mystiska aktiviteter att jag inte insåg den mest uppenbara av dem!

Utan att gå in på detaljer så kan ni kanske själv föreställa er hur det gick, Matilda och katten är oskiljaktiga. "Den lilla katten" som Matilda kallar den, anser att man kan sitta med vid bordet, spydde ner hela huset när vi maskade den, river sönder allt i sin väg, äter osmakligt dyr mat, pissar och skiter i hörnorna trots sand av dyraste sort i lådan (och nej den ratar inte lådan, den bara innefattar hela huset i sin toalett), går inte ha ute hur som då vi är rädda att köra över den (Matilda skulle aldrig förlåta oss och det går inte att skrämma den för bilar). I lördags försökte vi, genom att berätta hur mager den var, kalla den för "det lilla äcklet" och på ett väldigt målande sätt beskriva hur svårt den hade det i övrigt, få en djurskyddsinspektör att omhänderta den, men se det gick inte heller, så vi börjar förlika oss med att sommarkatten har flyttat in på Åkarpsgården. Jag måste tillstå att han faktiskt är ganska snäll och mysig.
Förhoppningsvis kan vi kastrera honom redan nästa vecka när han får sin andra vaccination.

En bild på min stackars Maine Coon Max som undrar om det verkligen får gå till så här?

Äntligen, efter förmiddagens fiasko kände jag att det var dags att ta tag i en grej som jag velat göra oerhört länge. Hantera unghäst från annan häst. Jag menar hur illa kunde det gå! Chex fick agera "stabil ranchhäst" och Fuxen fick föreställa ohanterad unghäst. Chex spelade sin roll över alla möjliga förväntningar givetvis, Fuxen inte precis. Han skulle ju vara vild och oregerlig, en beskrivning som rimmar illa med hans gener. Lika bra var kanske det för jag var faktiskt inte speciellt rätt på det vid något enda tillfälle, MEN jäklar vad COWGIRL jag kände mig. Rekommenderas. Bildbevis finns det inga tyvärr. Någon som vill bli min husfotograf?

gick bra, i rask takt avverkade vi årets begivenhet, hög dräktighet och riktigt trevligt väder och dagen kan läggas till handlingarna som lyckad.

Den största skillnaden från förra året var att vi fick hjälp av en riktig "Cobra", Pers häst Chick deltog för första gången i något sammanhang där hon förväntades göra ett jobb och som hon svarade upp. Inte en endaste ko som valde att spela fastfrusen framför gången, när Chick tittade på dem :-) eller ens viftade med öronen. Jag var nästan tårögd efteråt. Denna häst har varit stundtals ganska stökig, inget anmärkningsvärt men ängslig och lite orolig. I går, när hon blev satt på en uppgift som hon trots noggrann förberedelse inte med säkerhet skulle klara av, i alla fall inte i min mening. Hon visade att hon är precis den häst jag trott att kunde vara, lojal, arbetsvillig och skarp. Visst finns det fortfarande en hel del som behöver finslipas men om hon bara får chansen att göra fler av de jobb som hon är avlad för så tror jag att det blir svårt att hitta hennes jämlike.

Chex är ju trots allt inte så mycket att sitta på i en fålla till bredden fylld av kor dubbel hans viktklass. Skilja ut djur, det är mer hans melodi och lyckligtvis :-) var det en kviga som tack vare sin smärta figur lyckades ta sig igenom buren två gånger och en ko som jag tror råkade trava igenom en öppen bur. Kvigan hade han inne igen innan någon riktigt hunnit märka att vi gett oss på jobbet (första gången i alla fall). Resten ska vill jag inte prata om (lite skit i sadeln), men resten av de närvarande verkade över lag nöjda.

När kylan tränger genom märg och ben känns det helt ok att drömma sig bort till några magsika dagar i September. Jag gästade Andy Adams clinicen utanför Norrtälje, vi hade otroligt fint väder och matades med välbehövlig lärdom från morgon till kväll. Bjuder på några bilder...

Nix, livet i Åkarp är och förblir lite udda, till min kära sambos förskräckelse.
I morse ringde väckarklockan, trodde jag, det var inte väckarklockan det var grannen som skådat Corgisarna på grusvägen bakom gården. Lite flyt hade jag allt eftersom Stefan inte hunnit till jobb och fick därmed den tveksamma äran att köra efter rymlingarna. För att minska ner något på en potentiell roman så kom han tillbaka tomhänt. Hundarna återfanns och återbringades lite senare. Det blev middag och jag såg Bappen ( en av Corgisarna) på rymmen, givetvis vrålar jag på hunden av mina lungors fulla kraft, ganska gällt dessutom. Sedan slår det mig att jag har inte tagit telefonen från munnen, jag sänker rösten en decibel eller två och tillkännager till min numera förmodligen döva vän att jag måste återkomma. Tränset knäpper jag upp och tar över huvudet (självklart är det en häst inblandad), och lämnar det stackars djuret med bettet kvar i munnen för att sätta efter en... vänta, jo just det... en KATT.
När jag samlat ihop mig själv, häst, tyglar och återvänder till gårdsplanen så ligger hundarna där och undrar vad i hela fridens namn jag gapar om.
Eftermiddagen har jag tillbringat till största delen utsocknes, väl hemma möts jag av blommor. På frågan om hur han (sambon) mår egentligen :-) framkommer det att blommorna inte är så mycket för gångna eskapader som ett seriöst försök att avstyra mina "hästfortskaffningsmedelsinsförskaffning" (köp av hästtransport).

för de flesta djurägare med någon form av produktion eller avel, dräktighetsundersökningen (ok födsel är ju också spännande :-)), närmar sig med stormsteg för vår del. Kan väl knappast ha undgått någon att Åkarpsgårdens beten numera sköts av Angusdjur:-)
Vi ser fram emot fredag, då ska Chex dammas av och årets längsta arbetsdag för högst densamme genomföras. Förhoppningsvis får vi hjälp av Fuxen och Matilda 2014!!!
Bilden är från förra året, då vi efteråt hastade till Göteborg för Brad Paisley konsert.

Kanske dags att skaka liv i den här bloggen igen. Saknaden har varit stor men tiden allt för begränsad. Vill absolut hinna förmedla min dag och mina tankar så jag kastar mig väl utför stupet igen då ;-)