cowgirl

Jo, nu har ryttar-VM dragit igång på andra sidan Atlanten, reining, dressyr och distans är igång och för många avklarat redan. Det går inte så bra för Svenskarna, för att uttrycka sig milt, vilket absolut är tråkigt. Jag vet verkligen hur mycket blod, svett och tårar som ligger bakom tävlingssatsningar, det är för de flesta helt omänskligt och jag har den yttersta respekt för de tävlande som investerat så oerhört mycket för att ta sig till VM. Det är klart att man blir besviken bortom all förklaring när ens häst inte piafferar, byter galopp vid fel tillfälle eller blir tittig inne på banan, MEN jag tappar all respekt och blir uppriktigt sagt jäkligt irriterad när såkallade proffs uttrycker sig som barnrumpor och skyller på hästen. Har man tagit sig till ett VM bör man också veta att hästar inte varken kan eller vill hitta på "dumheter", allt de gör har en orsak, oftast en väldigt lätttförklarlig och logisk sådan. Man kan inte på fullaste allvar säga att "denna gången var det inte ryttaren utan hästen som konstrade". Det sämsta jag hört, sedan en av dressyryttarna (Svenska laget) under VM i Jerez "inte kunde förstå varför hennes häst gjorde såhär mot henne", är ett uttalande som ska ha gjorts av en Svensk disansryttare, "Jag har fött upp honom, han ska inte göra såhär mot mig". Tro mig, jag hoppas verkligen att det är ett felcitat, skulle så inte vara fallet är det oerhört patetiskt. Det främjar verkligen inte medias och därmed Svenssons syn på oss ryttare. Nä, gå bak kulisserna och skrik, gråt eller kasta saker omkring er, det är helt ok, men ge f-n i att uttala er så korkat i media.

En annan sak jag inte kan förstå är hur man år efter år som ryttare kan rida olika hästar till internationell nivå, bara för att få tävling på tävling förstörd av ett paraply, någon som applåderar eller det senaste "ett objektiv". Jag förstår att det inte finns utrymme för i träningsplanen, eller möjlighet att få en dressyrhäst lika cool som en fjording, det krävs för mycket energi av en häst som ska kunna piaffera. Det är hela tiden en kamp, varje minut behövs för att gymnastisera, stärka och finslipa, och konkurrensen är stenhård. Ändå hjälper det inte om hästen inte kan prestera trots ett uppfällt paraply (som för övrigt verkar vara bannlysta inne på VM-området) eller ett objektiv som dyker upp i fel ögonblick. Inse och ta tag i problemet.

Bilden lånad av Hippson, fina täcke och jackor.

Igår morse möter jag Stefan på gårdsplanen med tre hästar i släptåg, vi brukar hjälpas åt att ta ut dem. När jag försynt undrar vad som hänt så konstaterar han helt lugnt, att Lille Hesten har brutit sig ut ur den tillfälliga box vi inrett i logen. Lite obeslutsamt står jag kvar och tittar efter den lilla skaran som traskar bort mot hagen, när jag inser att det som förbryllar mig mest är Stefans totala brist på upprördhet, inte minsta tecken på ens lite tjurighet över det inträffade. Väl inne i logen ser jag att hon totaldemolerat en av de fårgrinder som är tänkt att hålla hästarn på plats, det är inga grova saker, men grindens nya form antyder att någon mer eller mindre legat ihjäl den... Hade detta varit vilken annan häst som helst, så hade Stefan garanterat muttrat om händelsen i flera dagar, men Lille Hesten hon kan ta sig för vad som helst utan att man kan urskilja något annat än lite oro och kanske en gnutta stolthet över hästkrakens senaste påhitt. För påhitt det har hon tydligen många på lager, sin ringa ålder till trots! Quarterhästar som skulle vara så stabila och oproblematiska, suck!!! 

Jag har inte fått någon riktig höstkänning än, och då menar jag inte att det fortfarande är sommar, bara att den där första riktigt vackra höstdagen med hög, klar luft och underbara höstdofter inte infunnit sig än! Därför känns det extra märkligt att jag nyss förhandsbeställde Blossas årgångsglögg, men känslan att se framemot en mysig och framförallt vacker höst infinner sig definitivt när glöggen är beställd! Hoppas att den smakar lika underbart som utlovas, då någon gång i mitten av Januari...